Posts Tagged ‘Gotlands Allehanda’

h1

Rivningar i Visby världsarv

mars 5, 2020

Underbara vårdagar. Trädgården blir allt blåare av sipporna som dyker upp bland enebuskar  och rosor i Skulpturparken, lärkan drillar över åkern och flyttfåglarna kommer i täta strömmar. Påskliljorna är redan utslagna. Tänk vilken förändring av klimatet vi genomgår.

Något som bekymrar mig här ute i stillheten är vad som sker med Gotlands stolthet, världsarvet Visby. Innan 8 mars ska den av Visbys stora fastighetsägare ha rivet det fina bulhuset vid Södertorg. Han har fått rivningslov beviljat av regionen för att kunna exploatera fastigheten, förtäta kvarteret och rivningen ska vara verkställd då.

Samtidigt är nu Handlingsplanen för Visby världsarv, mål och strategi ute på remiss, en strategi föredömligt beskriven av dess världsarvssamordnare Elene Negussie med alla de lagar och regler som UNESCO, svenska staten och region Gotland förbundit sig att följa. Där ges sannerligen inte utrymme för rivningar av bulhus!

Handlingsplanen fångar väl världsarvskonventionens syfte och intentioner:

Strategi och handlingsplan för Hansestaden Visby är ett obligatoriskt styrdokument med de övergripande målen att bevara, använda och utveckla världsarvet i linje med världsarvskonventionens krav, samt synliggöra världsarvet som en plattform för en hållbar samhällsutveckling inom ramen för de globala målen och Agenda 2030

I samband med världsarvsansökan var det inte givet att Visby, en av många hansestäder, skulle få komma med på världsarvslistan. Avgörande var att Visby till skillnad från övriga ansågs vara ett synnerligen framstående exempel på traditionell mänskligt bosättning, representativ för en kultur som hotas av oåterkalleliga förändringar det vill säga, staden hade undgått förändringar i nutid som rivningar och ny bebyggelse och det var det (Unescos kriterium (V) som var avgörande att Visby togs med. Skydd, vård och förvaltning måste alltså ske så att framtida detaljplaner alltid är tydliga och detaljerade vad gäller bevarande och att oåterkalleliga ingrepp inte går att genomföra utan tillstånd lokalt och nationellt.

I Handlingsplanen skildras de olika tidsepokerna på ett föredömligt sätt, från Medeltid (1100) till den moderna staden. Däremot finns ingen skildring av det som nu skett i Visby, tiden efter 1995 då Visby blev ett världsarv, Almedalsveckan fick ett enastående uppsving och den internationella turismen, inte minst under senaste årens kryssningsresenärer, mångdubblade sommarbesökarna. Förändringen är betydande och hotar till stora delar detta kriterium V, som var avgörande för att Visby alls togs med på listan. Idag köps fastigheter upp av stora fastighetsägare med liten kunskap om kultur- och immateriella värden, för dem är husen enbart ekonomiska investeringar som ska ges största möjliga avkastning. Kvarteren förtätas, oekonomiska hus rivs, fastigheterna omvandlas interiört, vindar inreds. Tidigare ägarstrukturer upplöses, bostadsbolag inreder för korttidsboenden som Air B&B, lägenhetshotell, hotell under högsäsong, livet i staden upphör. Regionens stora fastighetsinnehav innanför murarna där praktiskt taget alla arbetade, har sålts och arbetsplatserna flyttats, även länsstyrelsen har lämnat innerstaden. Ett enormt fastighetsinnehav har bytt ägare, köpts upp med nya krav på snabb avkastning.

Att  utvecklavärldsarvet Visby är inte att riva, förtäta och bygga nytt. Det är inte att gå enskilda ekonomiska intressen tillmötes. Att utveckla i världsarvet Visby är att följa världsarvskonventionens krav att de kulturella och immateriella värdena skyddas och bevaras för all framtid och att de globala målen och Agenda 2030 efterlevs. En levande innerstad innebär inte en sommarstad för besökare utan först och främst en stad med verksamheter och möjligheter att leva och bo i året runt.

Det är till syvende och sist gotlänningarna och visbyborna som har fått utmärkelsen för omsorgsfullt förvaltande under tusen år och det är vi genom utsedda tjänstemän och politiker har ansvaret när ekonomiska krafter och investerare vill annat och trycker på.

I Visby rivsMer om detta, och bättre beskrivet, går att läsa i Gotlands Allehanda djuplodande artikel 4 mars. 5 sidor! Läs den, finns på nätet

h1

Landsbygdspolitik och medias ansvar

juli 15, 2014

Om Landsbygdspolitik skriver Lennart Lindgren i dagens GT och efterlyser ett konkret initiativ från de politiska partierna för landsbygden.
Folk förblindas av stadens utbud och glömmer sina grundläggande behov, en livskraftig miljö, skriver han.
Ur ett Stockholmsperspektiv är givetvis hela Gotland landsbygd. Sommargotlänningarna åker direkt till sitt hus på landet. Miljön som ger energi inför jobbet om vintern. Sedan några år delar man gärna semestern med Toscana eller Provance. Ifall det blir dåligt väder. Gotland får dela med sig.
I juli månad är hela ön full av aktiviteter, internationella artister, de främsta Stockholmskrögarna. Arrangörerna hoppas givetvis på att deras satsning på artist är den rätta, att det ekonomiskt ska gå ihop. Annars får de packa ihop och lämna.
Region Gotland tar som alla andra semester och hoppas på att turistnäringen reglerar sig själv. Några klarar sig, andra inte.
Jag tror det behövs en mera solidarisk politik, ett engagemang från politiker och tjänstemän. Jag tror att vi gemensamt behöver stödja varandra, föra fram/marknadsföra Gotlands livskraftiga miljö, som Lindgren skriver. Vissa besökare nöjer sig med Visby och dess utbud. De flesta av dem som stannar länge/ som tillbringar större delen av semestern här söker sig till landsbygden. Försöker gå ned i varv, cyklar, promenerar, tar del av konst och kultur.
Det är inte alldeles lätt. Gotlands Tidningars och Gotlands Allehandas ägare heter numera Norrköpings tidningar. Ägarna är ointresserade av att journalisterna reser runt ön. ”Skriv gärna om Storsudret, men ring till dem för intervju”, reseersättning utgår inte. Själva resandetiden är också dyrbar, bättre då att fokusera på Visby och omgivningar.
Så är det också för våra stora dagstidningar i Stockholm. Landsbygden göre sig ej bevär. Men om det inte skrivs om landsbygden finns den inte. Och skriver GA och GT bara om Visby dör övriga Gotland. Ingen kommer till de evenemang som anordnas, ingen vet vad som sker, vad som tänks.
Landsbygdspolitik existerar inte.
Även om viljan finns i ett och annat politiskt parti måste viljan att omfatta hela Sverige finnas med i alla beslutsprocesser, planer, program. Och media har ett stort ansvar. Även där bör hela Sverige finnas med, för att värna om de grundläggande behoven, den livskraftiga miljön. Det fungerar inte när som på Gotland, de ekonomiska besluten tas i Norrköping, när nyheterna utanför Visby får stryka på foten för att journalisterna inte längre tillåts resa runt ön.