Posts Tagged ‘Ingmar Bergman’

h1

November

november 1, 2016

Idag är första november. Det är höstlov (när jag var liten var det potatislov, dvs man tog upp potatisen), det regnar och är tio grader. Kraftig vind från sydost, dis över åkrarna, bara siluetten av Sundre kyrka. Har försökt ändra mina promenadrutiner från sen eftermiddag (det blir för mörkt) till förmiddag, men idag fick jag vända, blev för blöt.
Har nu äntligen plockat in alla tomaterna, de sista (det är många!) får eftermogna i köksfönstren. De sista äpplena plockade jag av igår. Det mesta är nu avklarat i trädgården, men än återstår några arbetsdagar om det skulle råka bli sol och stilla….img_7563
Även den sista ”flyttfågeln” har lämnat ön. Helga kom på kort besök från Sardinien för att hämta sin nyinköpta bil (stor med lastkapacitet) Tanken är att hon på nytt ska bila genom Europa till våren med bilen full av olivolja och egna inläggningar. Tänker på några underbara novemberdagar förra året då det var stort födelsedagskalas i Cuglieri och då Jon och jag stannade kvar och skördade oliver. Det lär vara +20 och sol där just nu. Förstår att hon återvänder raskt.
Jag läser Linn Ullmans De oroliga. Den handlar om föräldrarna, Ingmar Bergman och Liv Ullman och om barnet emellan, älskat men övergivet, ett barn som inte vill vara barn, som vill bli vuxen så fort som möjligt. Dåtid och nutid blandas, reflexioner och faktiska händelser. Boken uppstår när fadern tid håller på att rinna ut, den uppstår som ett överenskommet ”arbete” de ska göra, en intervjubok. Men det är redan försent, fadern är på väg in i glömskan, är förvirrad, lätt dement. Samtalen bandas men är av usel kvalitet, det blir inte det som de hoppats på. De här samtalen, 6 till antalet, återkommer med mellanrum i boken. Däremellan spinns en poetisk väv av minnen, oro, rädslor. Det är en oerhört stark bok, egensinnig som trots den smärta den lyfter fram i relationen barn- föräldrar, rymmer mycket kärlek inte minst till den döende fadern. Läs den! För mig är den årets starkaste bok.

h1

Är konsten en näring att få Gotland att växa?

november 26, 2015

 

Årets tillväxtkommun 2018 vill Gotland bli och inbjöd till inspirationsdag för näringsliv och kultur. Kan konsten bidra till öns utveckling?

Frågan behöver egentligen inte ställas. Konst, kultur och natur är avgörande för de allra flesta, som flyttar hit. Industrijobben är få, statliga och kommunala anställningar minskar, jordbruket rationaliserar. Ingen flyttar till ön för att här finns gott om jobb eller för att här finns bra skola eller sjukvård. Men för att få ett bättre liv. En mening.

Blickar man bakåt var det ”bättre förr”. När jag flyttade till ön i slutet av 70-talet drog alla hit. Christer Hall och Bryggeriteatern, konsthantverkskollektiv som Flors i Burs och konstnärer som Channa Bankier. De flyttade till landet för det var billigt och gav arbetsro. Kanske för att andra också flyttade. Kända blev de i huvudsak utanför ön men naturligtvis fick vi på Gotland del av deras konstnärskap. Och vi gladdes åt uppmärksamheten ön fick genom dem i media. Så har det till viss del fortsatt; Ingmar Bergman flyttade till Fårö, Lars Norén, Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström och Danne Wolgers blev deltidsboende.

Men strömmen sinar. Idag är livet på ön tuffare. Det är oattraktivt att bo på landsbygden, det finns inga bussar, inget gatljus, lanthandeln har slagit igen, skolan stängt. Konstutövarna har aldrig sökt sig till Visby, det har varit för dyrt och helst vill de bo på landet för att få ro att skapa. Också när de som nu är deltidsboende.

Politikerna hänger inte med. Skulle man mäta Gotland ur ett konst- och kulturperspektiv tror jag att kulturen på ön fortfarande ligger högt per capita, utbudet är stort tack vare alla konstutövandes engagemang, att de ofta uppträder för praktiskt taget ingen ersättning (så länge utkomstmöjligheterna finns i Stockholm eller utomlands). Varför lyckas vi inte få våra politiker att förstå konstens potential också ur ett näringsperspektiv? Att framtiden, tillväxten på Gotland ligger just här, i konsten?

 

Politikerna (och delvis deras tjänstemän) måste börja engagera sig. Ta del av konsten och se dess potential. Framför allt ur perspektivet Gotlands framtid, hur vi ska växa och bli fler. Ta tillvara de enastående konstutövare, poeter, musiker, dansare som finns här. Se till att det finns plattformar (och ekonomi) att verka på så de inte bara får sitt levebröd i Stockholm eller utomlands. Marknadsföra kulturen, locka nya förmågor till ön!

Länsmuseet, länsmusiken, Länsbiblioteket och Länshemslöjden är viktiga för en regions kultur. Minst lika viktigt är det fria konstlivet, de professionella utövarna och de ännu okända förmågorna. De behöver en mylla att få näring ur, enkla platser att verka på, gratis annonseringsplats i media, ekonomiskt stöd till experiment. Då kommer de på nytt till ön, slår sig ned, bildar familj. För det är trots allt det, som Gotland har i övermått, som lockar: Naturen, lugnet och arbetsron.

Konsten talar om vad det är att vara människa. Den får oss att ana meningen med livet. Att skapa förutsättningarna är en politisk fråga; på Gotland är myllan god, men fröna måste få näring för att gro. Med vilja och engagemang blir skörden rik. Gotland växer.

Så jag önskar att alla politiker börjar gå på teater och dans, att de börjar lyssna på poesi läsa böcker. Jag tror egentligen inte det finns en konflikt mellan näring och kultur, mellan tillväxt och jordens resurser, som antyddes under Regionens inspirationsdag. (Kjell A Nordström, Stina Oscarson och Emelie Jonsson talade) Alla vill vi ju att folk flyttar hit, att man får uppleva att det är en bra plats att leva på. Alla vet att resurserna är ändliga och att vi måste vara aktsamma. Men det är dags att politiskt agera för det som är kvalitet och långsiktigt bärkraftigt och att se det som är öns fördelar och agera utifrån dem.

Man föds till människa, fisk eller banan

och bor i träd, i hav eller i stan.

Ett ögonblick man blänker till – och sen

blir man en tistel eller en tulpan. (Lennart Hellsing, som förstod det här med meningen med livet)

150716_0463