Posts Tagged ‘Jockum Nordström’

h1

Ett av Visbys flagg- skepp, Konstmuseet, stänger

december 10, 2019

Är konsten den näring som behövs för att Gotland ska växa?

En onödig fråga egentligen, konst, kultur och natur är ofta avgörande för dem som tänker flytta till Gotland. De vet att det ger ett bättre, rikare liv. En mening. Varför lyckas vi inte få våra politiker att förstå konstens potential också ur ett näringsperspektiv? Att framtiden, tillväxten på Gotland ligger just här, i konst och kultur?

När jag flyttade till ön i slutet av 70-talet drog alla hit. Christer Hall och Bryggeriteatern, konsthantverkskollektiv som Flors i Burs, konstnärer som Channa Bankier. Här var billigt att bo, landsbygden gav arbetsro. Så fortsatte det en tid; Ingmar Bergman valde Fårö,  Lars Norén, Mamma Andersson, Jockum Nordström och Danne Wolgers norra och östra ön.

Men strömmen av konstnärer sinar. Idag är livet på ön tuffare. Landsbygdens service minskar, det är sämre bussförbindelser, lanthandel, skola och dagis stänger. Nu naggas även konsten och kulturen i Visby.

1988 öppnade Gotlands Konstmuseum. Ön lyckades få en av de främsta till chef, Jan Brunius från Röhska i Göteborg. Programmet var digert, inhemska konstnärer varvades med det senaste utifrån, på luncherna var konserter. Huset var ofta fullt!

För en månad sedan stängdes det på obestämd tid. Huset måste klimatanpassas trots att det har fungerat som skola i 150 år och som museum i 30. Har vi drivit energibesparing och tätning av allmänna lokaler för långt? Museer runt om i landet har samma problem. Det är begripligt för Moderna museet med konst som närmar sig miljardbelopp. Men måste det gälla överallt? Är inte Konstmuseet i första hand en arena för det som görs på ön med inslag av de nyaste förmågorna, det som väcker tankar om vår samtid? Behövs samma standard? Är verkligen alternativet att stänga helt?

Museet hoppas att publiken ska hitta konsten på alternativa platser, tillfälliga ”Pop-ups” på några dagar på oväntade platser. Kanske kan tanken lyckas, leda till något bra. Men finns publiken kvar? Jag tror för att konsten ska växa och frodas krävs många arenor. Då, 1988, fanns förutom Konstmuseet, gallerier som Blå Måne, Hos oss, Ridelius, GKF, Forum. Kulturklimatet var på topp, kommun och studieförbund ställde upp. Idag är stöden borta, statliga och regionala medel kanaliseras genom ”Samverkansmodellen” och går till länsmuseet, länsmusiken, länshemslöjden, länsteatern, viktiga funktioner för en regions kultur. Minst lika viktigt är det fria konstlivet, de professionella utövarna och de ännu okända förmågorna. Att de har en mylla att få näring ur, enkla platser att verka på, får ekonomiskt stöd till experiment.

Så kära politiker. Öppna Konstmuseet på nytt men se också till att det finns förutsättningar för de fria professionella kulturskaparna att leva på ön! Kanske dags att slå ihop utvecklingsmedlen för näringslivet med kulturbudgeten? Då kanske vi till slut får den befolkningsökning vi alla önskar. 

Nya Konstmuseet: Pop-up under fem dagar på Hästgatan i ”Gamla skoaffären”, bland besökarna utställande konstnärer, BACs chef Helena Selder och Konstmuseets Angelica Blomhage
h1

Är konsten en näring att få Gotland att växa?

november 26, 2015

 

Årets tillväxtkommun 2018 vill Gotland bli och inbjöd till inspirationsdag för näringsliv och kultur. Kan konsten bidra till öns utveckling?

Frågan behöver egentligen inte ställas. Konst, kultur och natur är avgörande för de allra flesta, som flyttar hit. Industrijobben är få, statliga och kommunala anställningar minskar, jordbruket rationaliserar. Ingen flyttar till ön för att här finns gott om jobb eller för att här finns bra skola eller sjukvård. Men för att få ett bättre liv. En mening.

Blickar man bakåt var det ”bättre förr”. När jag flyttade till ön i slutet av 70-talet drog alla hit. Christer Hall och Bryggeriteatern, konsthantverkskollektiv som Flors i Burs och konstnärer som Channa Bankier. De flyttade till landet för det var billigt och gav arbetsro. Kanske för att andra också flyttade. Kända blev de i huvudsak utanför ön men naturligtvis fick vi på Gotland del av deras konstnärskap. Och vi gladdes åt uppmärksamheten ön fick genom dem i media. Så har det till viss del fortsatt; Ingmar Bergman flyttade till Fårö, Lars Norén, Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström och Danne Wolgers blev deltidsboende.

Men strömmen sinar. Idag är livet på ön tuffare. Det är oattraktivt att bo på landsbygden, det finns inga bussar, inget gatljus, lanthandeln har slagit igen, skolan stängt. Konstutövarna har aldrig sökt sig till Visby, det har varit för dyrt och helst vill de bo på landet för att få ro att skapa. Också när de som nu är deltidsboende.

Politikerna hänger inte med. Skulle man mäta Gotland ur ett konst- och kulturperspektiv tror jag att kulturen på ön fortfarande ligger högt per capita, utbudet är stort tack vare alla konstutövandes engagemang, att de ofta uppträder för praktiskt taget ingen ersättning (så länge utkomstmöjligheterna finns i Stockholm eller utomlands). Varför lyckas vi inte få våra politiker att förstå konstens potential också ur ett näringsperspektiv? Att framtiden, tillväxten på Gotland ligger just här, i konsten?

 

Politikerna (och delvis deras tjänstemän) måste börja engagera sig. Ta del av konsten och se dess potential. Framför allt ur perspektivet Gotlands framtid, hur vi ska växa och bli fler. Ta tillvara de enastående konstutövare, poeter, musiker, dansare som finns här. Se till att det finns plattformar (och ekonomi) att verka på så de inte bara får sitt levebröd i Stockholm eller utomlands. Marknadsföra kulturen, locka nya förmågor till ön!

Länsmuseet, länsmusiken, Länsbiblioteket och Länshemslöjden är viktiga för en regions kultur. Minst lika viktigt är det fria konstlivet, de professionella utövarna och de ännu okända förmågorna. De behöver en mylla att få näring ur, enkla platser att verka på, gratis annonseringsplats i media, ekonomiskt stöd till experiment. Då kommer de på nytt till ön, slår sig ned, bildar familj. För det är trots allt det, som Gotland har i övermått, som lockar: Naturen, lugnet och arbetsron.

Konsten talar om vad det är att vara människa. Den får oss att ana meningen med livet. Att skapa förutsättningarna är en politisk fråga; på Gotland är myllan god, men fröna måste få näring för att gro. Med vilja och engagemang blir skörden rik. Gotland växer.

Så jag önskar att alla politiker börjar gå på teater och dans, att de börjar lyssna på poesi läsa böcker. Jag tror egentligen inte det finns en konflikt mellan näring och kultur, mellan tillväxt och jordens resurser, som antyddes under Regionens inspirationsdag. (Kjell A Nordström, Stina Oscarson och Emelie Jonsson talade) Alla vill vi ju att folk flyttar hit, att man får uppleva att det är en bra plats att leva på. Alla vet att resurserna är ändliga och att vi måste vara aktsamma. Men det är dags att politiskt agera för det som är kvalitet och långsiktigt bärkraftigt och att se det som är öns fördelar och agera utifrån dem.

Man föds till människa, fisk eller banan

och bor i träd, i hav eller i stan.

Ett ögonblick man blänker till – och sen

blir man en tistel eller en tulpan. (Lennart Hellsing, som förstod det här med meningen med livet)

150716_0463

 

 

h1

Körsbärsgården med internationella ambitioner (enligt DN)

juli 23, 2014

Körsbärsgårdens Konsthall fortsätter sina poesi- och litteraturaftnar. Imorgon, torsdag 24 juli kl 19 är det Ingela Linds tur.
Lind är för oss på Storsudret en välkänd konst-och kulturkritiker som jobbat i radio, SVT och DN, skrivit böcker om konst och flera tusen kulturartiklar. Hon har sedan över trettio år sommarhus i Vamlingbo.
Hennes senaste bok Blod i salongerna handlar om drömmen om en ny värld och om en ny människa med avstamp i konstnärskolonin i Santa Fe i USA på 20-talet. En intressant kväll kommer det att bli. Välkomna! Försök kom tidigt, det kan bli fullt.
Konst- och Skulpturverkstan för barn fortsätter. Två dagar kvar, det finns enstaka platser kvar torsdag och fredag 14-16.
Bo Madestrand skriver om oss (och andra på Gotland) i dagens DN. En orättvis betraktelse över konstlivet på ön av en sommartrött frilansare med klichéer som ”det surdegstäta Hellvi” (det är galleristen Magnus Karlsson han då talar om) och det ”industrichicka sommarstugeområdet i Bungenäs (Sophie Allgård). Konstmuseet i Visby anser han blir alltmer provinsiellt.
Vi slapp väl hyfsat undan ” Man får applådera Körsbärsgårdens internationella ambitioner, den ständigt växande konsthallen har ett brett, vitalt program med plats för såväl konsthögskoleelever som samtida kändisar som Jockum Nordström.”
Det var ett tag sen vi ställde ut Jockum. Men vi är förstås glada över kommentarerna. Tycker dock att konsten blomstrar på ön. Tack Magnus Karlsson, Sophie Allgård och inte minst den nya inriktningen på Konstmuseet i Visby för det!

h1

Villeneuve d´Ascq och dess nya museum LaM

april 11, 2014

Det var speciellt att vara i Lille.

Åk till La Piscine, var det flera som sade. La Piscine, ja det var ett badhus i en förort ombyggt till museum för modern konst. Fint i en industriförort och faktiskt måttligt ombyggt. Runt simbassängen fanns omkädningshytterna och duscharna omgjorda till små roliga utställningsbås intill de större salarna. Vi fick en idé….

I en annan förort, Villeneuve d´Ascq, låg LaM, museum för nutida konst. En fantastisk anläggning i en park för skulptur. Delar av staden var byggd på 60-talet runt industrier. Museet hade byggts kring en donation, mycket Art Brut. Nu en utställning kring Merith Oppenheim, hon med den pälsfoderade kaffekoppen på Picassos tid. I deras bibliotek boken om Jockum Nordström. Jo han har ställt ut där..LAMLAM byggnad

Den äldre delen (60-70-tal) hade fint ljus, den senast byggda var väldigt mörk       och hade enbart svagt artificiellt ljus. Man blir trött!

Men jag gillade LaM!