Posts Tagged ‘Konstmuseet i Visby’

h1

Klimatet och det stängda Konstmuseet i Visby

maj 12, 2020

”Råttor och mal får inte förstöra vårt kulturarv”, fastslog en museiutredning för drygt 25 år sedan (SOU 1994:51). Utredningen konstaterade att museerna släpade efter i sin ”vårdarroll”. Samlingarna förstördes i undermåliga lokaler. Kulturminister var Margot Wallström, 235 miljoner avsattes i en första omgång för att se över klimatet på museerna, och för att utbilda personalen.

SESAM sjösattes och jag lånades ut som projektledare åt Kulturdepartementet. Vid min sida hade jag fyra medarbetare. Vi tog hjälp av två internationella experter på området, Gaby Porter från Storbritannien och Jaap van der Burg från Holland (Delta-projektet).

När staten utredde museernas klimat

De statliga museerna kom att samarbeta tätt med oss och varandra. Undermåliga förråd i bilgarage (Historiska museet), hyreshuskällare (Nationalmuseum och Moderna museet) oventilerade vindar (Nordiska museet) ersattes med gemensamma lagerutrymmen i särskilda klimatanpassade byggnader. 400 unga fick utbildning i föremålsvård och klimat i Göteborg och sedan jobb på museerna.  Anslaget dubblerades. Vården och klimatet blev onekligen bättre på de statliga museerna, på länsmuseerna varierade resultaten, regionerna förväntades stå för en del av kostnaden och många hade inte råd.

Men projektet nådde ut, fanns i var och ens medvetande. Sex program i SVT 2 sörjde för det. På bästa sändningstid fick vi följa med in i bedrövliga förråd och ta del av vad fukt, kyla och värme kunde ställa till med.

Lång tid har gått, klimatet på de statliga museerna och i deras samlingar är bra. De samarbetar nära och ger riktlinjer för gemensam vård. Regionerna har dem som riktmärke. Men Nationalmuseums standard kan vara svårt att leva upp till, det har inget kommunalt eller regionalt museum råd med. Och det är kanske inte heller meningen.

Jag tror det är dags att se över samlingarnas vård på nytt. Försöka få en mindre kostsam men robust och stabil klimatkunskap i kärvande ekonomier långt från Stockholm. På Gotland debatteras livligt Konstmuseet i Visbys framtid. Det är stängt sedan 6 månader på grund av klimatet och ingen vet när/om alls det kommer att öppnas.

Konstmuseet är inrymt i en skola, som både tjänat som folkskola, småskola, läroverk. Lokalerna är ljusa (barnen behövde solljus), har  högt till tak (barnen  behövde luft). Efter varje lektion öppnades fönstren och klassrummen fick ny frisk luft. När skolan var slut på fredagen, fick barnen sätta stolen på skolbänken, så städerskan kunde städa. Huset höll en jämn temperatur, det var rent och välskött.

Kanske är inte byggnaden den ideala för konst men den har trots allt fungerat väl som museum också.  För några år sedan inreddes vinden. Museet behövde nya ytor. Där under plåttaket var varmt, det blev kondens, konsten mådde inte bra. Om detta vet jag inte tillräckligt. Museet tiger om husets kondition. Allmänheten får gissa. En och annan ur tidigare personalen antyder. Men ingen vet med säkerhet.

Tiden går. Konsten på Gotland behöver en hemort, en plats att visas på, att ställas ut i. Äldre konst bor tills vidare på länsmuseet som har det rätta klimatet. Men lokalerna räcker inte. Det talas om Pop-ups i butiker (hur klarar de klimatet?) utställning hos biskopen (hur är den tillgänglig?)

Museiledningen hävdar att de statliga museernas dyrbara klimatstyrning och energieffektivisering också bör följas på Gotland.

Vi andra är inte lika övertygade. De flesta museer och konsthallar har 100 år eller mer på nacken. Visst det planeras för nya Konsthallar. Men i kravbeskrivningarna omnämns inte klimatet. I stället är det utställningsytor och närheten till publik och allmänna transporter som understryks.

Konstnärerna har inte krav på klimatet, inte heller gallerierna som konstnärerna numera är knutna till.   Vi har under de tio år konsthallen fungerat aldrig hört en konstnär haft sådana önskemål. Försäkring är viktig, besökssiffror, möjligheten att nå ut medialt.

SESAM utarbetade efter de internationella förebilderna standarder rörande klimatförhållanden, temperatur, relativ fuktighet, ljus, luftföroreningar, skadedjursangrepp och säkerhet mot stöld, brand och yttre hot. De skulle tjäna som ledning vid om-och nybyggnad av museernas magasin och utgöra grund för bidragsgivning. Kommunala och lokala museer kunde använda dessa men det var inte obligatoriskt. Gemensamma magasin för flera regioner diskuterades.

Klimatstyrning är viktigt. Både klimatet, valet av material och energiåtgång var avgörande när vi byggde Körsbärsgården. Men det kan bli stora oöverstigliga kostnader för ett mindre museum. En skolbyggnad har kvaliteter som borde vara tillräckliga att ställa ut i. Magasineringen kan ske på annat vis. Men kanske är det så att det är den nyinredda vinden tätt under plåttaket som är problemet?

Kan rent av de två ursprungsvåningarna räcka?

 I väntan på det stora nybygget en gång i framtiden.

h1

Ett av Visbys flagg- skepp, Konstmuseet, stänger

december 10, 2019

Är konsten den näring som behövs för att Gotland ska växa?

En onödig fråga egentligen, konst, kultur och natur är ofta avgörande för dem som tänker flytta till Gotland. De vet att det ger ett bättre, rikare liv. En mening. Varför lyckas vi inte få våra politiker att förstå konstens potential också ur ett näringsperspektiv? Att framtiden, tillväxten på Gotland ligger just här, i konst och kultur?

När jag flyttade till ön i slutet av 70-talet drog alla hit. Christer Hall och Bryggeriteatern, konsthantverkskollektiv som Flors i Burs, konstnärer som Channa Bankier. Här var billigt att bo, landsbygden gav arbetsro. Så fortsatte det en tid; Ingmar Bergman valde Fårö,  Lars Norén, Mamma Andersson, Jockum Nordström och Danne Wolgers norra och östra ön.

Men strömmen av konstnärer sinar. Idag är livet på ön tuffare. Landsbygdens service minskar, det är sämre bussförbindelser, lanthandel, skola och dagis stänger. Nu naggas även konsten och kulturen i Visby.

1988 öppnade Gotlands Konstmuseum. Ön lyckades få en av de främsta till chef, Jan Brunius från Röhska i Göteborg. Programmet var digert, inhemska konstnärer varvades med det senaste utifrån, på luncherna var konserter. Huset var ofta fullt!

För en månad sedan stängdes det på obestämd tid. Huset måste klimatanpassas trots att det har fungerat som skola i 150 år och som museum i 30. Har vi drivit energibesparing och tätning av allmänna lokaler för långt? Museer runt om i landet har samma problem. Det är begripligt för Moderna museet med konst som närmar sig miljardbelopp. Men måste det gälla överallt? Är inte Konstmuseet i första hand en arena för det som görs på ön med inslag av de nyaste förmågorna, det som väcker tankar om vår samtid? Behövs samma standard? Är verkligen alternativet att stänga helt?

Museet hoppas att publiken ska hitta konsten på alternativa platser, tillfälliga ”Pop-ups” på några dagar på oväntade platser. Kanske kan tanken lyckas, leda till något bra. Men finns publiken kvar? Jag tror för att konsten ska växa och frodas krävs många arenor. Då, 1988, fanns förutom Konstmuseet, gallerier som Blå Måne, Hos oss, Ridelius, GKF, Forum. Kulturklimatet var på topp, kommun och studieförbund ställde upp. Idag är stöden borta, statliga och regionala medel kanaliseras genom ”Samverkansmodellen” och går till länsmuseet, länsmusiken, länshemslöjden, länsteatern, viktiga funktioner för en regions kultur. Minst lika viktigt är det fria konstlivet, de professionella utövarna och de ännu okända förmågorna. Att de har en mylla att få näring ur, enkla platser att verka på, får ekonomiskt stöd till experiment.

Så kära politiker. Öppna Konstmuseet på nytt men se också till att det finns förutsättningar för de fria professionella kulturskaparna att leva på ön! Kanske dags att slå ihop utvecklingsmedlen för näringslivet med kulturbudgeten? Då kanske vi till slut får den befolkningsökning vi alla önskar. 

Nya Konstmuseet: Pop-up under fem dagar på Hästgatan i ”Gamla skoaffären”, bland besökarna utställande konstnärer, BACs chef Helena Selder och Konstmuseets Angelica Blomhage
h1

Körsbärsgården med internationella ambitioner (enligt DN)

juli 23, 2014

Körsbärsgårdens Konsthall fortsätter sina poesi- och litteraturaftnar. Imorgon, torsdag 24 juli kl 19 är det Ingela Linds tur.
Lind är för oss på Storsudret en välkänd konst-och kulturkritiker som jobbat i radio, SVT och DN, skrivit böcker om konst och flera tusen kulturartiklar. Hon har sedan över trettio år sommarhus i Vamlingbo.
Hennes senaste bok Blod i salongerna handlar om drömmen om en ny värld och om en ny människa med avstamp i konstnärskolonin i Santa Fe i USA på 20-talet. En intressant kväll kommer det att bli. Välkomna! Försök kom tidigt, det kan bli fullt.
Konst- och Skulpturverkstan för barn fortsätter. Två dagar kvar, det finns enstaka platser kvar torsdag och fredag 14-16.
Bo Madestrand skriver om oss (och andra på Gotland) i dagens DN. En orättvis betraktelse över konstlivet på ön av en sommartrött frilansare med klichéer som ”det surdegstäta Hellvi” (det är galleristen Magnus Karlsson han då talar om) och det ”industrichicka sommarstugeområdet i Bungenäs (Sophie Allgård). Konstmuseet i Visby anser han blir alltmer provinsiellt.
Vi slapp väl hyfsat undan ” Man får applådera Körsbärsgårdens internationella ambitioner, den ständigt växande konsthallen har ett brett, vitalt program med plats för såväl konsthögskoleelever som samtida kändisar som Jockum Nordström.”
Det var ett tag sen vi ställde ut Jockum. Men vi är förstås glada över kommentarerna. Tycker dock att konsten blomstrar på ön. Tack Magnus Karlsson, Sophie Allgård och inte minst den nya inriktningen på Konstmuseet i Visby för det!