Posts Tagged ‘Körsbärsgårdens Konsthall’

h1

Ett rum för samtidskonst -dags tänka nytt om Gotlands Konstmuseum?

april 30, 2020

Gotlands Konstmuseum har varit stängt i ett halvår. I gårdagens GA meddelades att det kan komma att säljas – om regionen ger klartecken.

Bakgrunden till stängningen sägs vara att huset behöver renoveras, museichefen antyder problem med ventilation och uppvärmning, oklart hur. Frågan skulle då i november snabbutredas. Så kom coronakrisen och länsmuseet, ”Fornsalen”, till vilket konstmuseet hör, fick stora ekonomiska problem. Fornsalen har expanderat kraftigt personalmässigt för att kunna möta en allt större publik från kryssningstrafiken och sommarturismen. Nästan hälften av intäkterna kommer via turismen och de kan i coronatider utebli.

Museichefen berättade i radion att ”worst case scenario var att delar av Fornsalens samlingar kanske måste säljas”.

Så i denna situation är knappast konsten prioriterad. Men Konstmuseet är viktigt, inte minst då det är både gotlänningarnas och de professionella konstnärernas stora mötesplats för det som konstnärligt händer i vår samtid, det är där som tankar och idéer föds, där som bara anade framtidsperspektiv i samhället kan skönjas, där som vår fantasi och kreativitet väcks. När Gotlands kommun i slutet av 80-talet så storstilat skänkte huset och DBW beviljade medel till restaureringen fick vi alla på ön  ett nytt hem. Publiken strömmade till och de första åren var upp till 40-talet utställningar årligen. Dessutom lunchkonserter, debatter, föredrag, dans och poesi under den karismatiske Jan Brunius och en medarbetares ledning. Det känns nu oändligt länge sedan.

Nu har konstnärsföreningarna, Galleri Gotland, Grafikgruppen, Öppna ateljéer, Milo, Bac och Körsbärsgården startat dialogmöten för att försöka rädda konstmuseet . Kontakter med politikerna har inletts, videosamtal förs. Men länsmuseichefen kan för närvarande inte prioritera något möte.   

Kanske är det dags att tänka nytt? Länsmuseet har givetvis också framgent ansvar för den äldre konsten och där ser museichefen inga problem att härbärgera den på Fornsalen. Men samtidskonsten? Kanske är tid att frigöra den från ett länsmuseums stränga regler för klimatanpassning i nivå med Nationalmuseums. Och starta om, börja på nytt. Många regioner och kommuner har egna konsthallar för samtida konst. Varför inte Gotland? Samtidskonsten är inte lika beroende av temperatur och luftfuktighet, lokalerna bör klara kraven som de är. Kanske kan DBW gå in med medel för enklare upprustning. Kostnaderna behöver egentligen inte vara större än det som hittills avsatts för Konstmuseet, två konstkunniga pedagoger med bra konstnärskontakter och kunniga i utställningsverksamhet och en händig vaktmästare. Det skulle kunna fungera och ön på nytt få en konstscen som lever.

Läs också gärna ett tidigare inlägg i bloggen från 10 december 2019.

h1

Året som gick i Barnens Konstverkstad

januari 1, 2020

God fortsättning på det nya året! Hoppas ni ännu har långa lediga dagar framför er innan jobben går igång. Återhämtning är viktigt! Vi hade nyårskalas här på Körsbärsgården, sen satt Jon och jag i vilstolarna i trädgården och tittade på stjärnhimlen under våra duntäcken till långt in på småtimmarna… Flera stjärnfall!

Här kommer vår lilla film från året som gick i Barnens Konatverkstad. Nanna har gjort den.

I april släpper vi sommarens konstskolekurser. Då är temat Konst och Kunskap!

Året som gick i Konstverkstan på Körsbärsgården
h1

Kungliga Konsthögskolans avgångselever till Körsbärsgården

juli 18, 2019

Elin Odentia och Malin Petersson heter de två utvalda konsthögskolestudenterna som i år gästar Körsbärsgården. Det blir sommarens sista vernissage i Konsthallen, onsdag 24 juli kl 14 öppnar utställningen som sedan pågår till 30 september.

De har under studietiden ställt ut tillsammans. På en POP UP  i en privat lägenhet vid Humlegården i samband med Stockholm Art Fair för några år sedan, upptäcktes de av Körsbärsgården, som nu alltså valt dem bland årets avgångsstudenter.

Båda är födda på nittiotalet och verksamma i Stockholm. Petersson rör sig i mellan vardag och myt, kropp och måleri i stora verk där underlaget varierar. Odentias målningar  är diptyker eller triptyker med geometriska former som skapar okända rumsligheter. En intressant dialog uppstår mellan de olika konstnärs-skapen!

Invigning av utställningen onsdag 24 juli kl 14.

Båda konstnärerna kommer därefter att delta i Barnens Konstverkstads kurs tillsammans med vår pedagog

VÄLKOMNA!

elin Odentia och MalinPetersson framför den senares verk
verk av Malin Odentia
h1

Litteratur på Körsbärsgården, tisd 16 juli Kjell Espmark

juli 14, 2019

Körsbärsgårdens litteratur-musik- och debattaftnar fortsätter. På tisdag 16 juli kl 19 är det Kjell Espmarks tur, när han talar om, läser ur sina böcker Kvällens frihet och En sky av vittnen.

Om Kvällens frihet säger han:

”Boken tar plats i en livlig diskussion som utgår från Theodor Adornos analys av Beethovens sena tonspråk, hans Spätstil. Bilden av den äldrade konstnärens språk avviker där starkt från den gängse förestallningen om en seren, höstligt avklarnad stil. I stället bryter den sene mästaren, som helt behärskar sitt medium, i vredesmod med sitt tidigare verk och därmed också med sin etablerade publik.

Den sena stilen är en exil som innebär en utrensning av allt oväsentligt bagage och ett förkastande av det vedertagna språkets krav på försoning av motsatser och motsägelser, av krav på sammanhang och konsekvens. Disharmoni och fragmentation i verklighetsbild och språk är i stället naturliga inslag i denna sena fas.

Jag noterar att dessa bestämningar som borde vara aktuella för en åttionioårig poet har begränsad relevans i mitt fall det enda nödvändiga har länge varit mitt mål. Men det har samtidigt varit frestande att pröva de olika sena konstnärsroller, att leva sig in i och sammanfatta de sena skapande skeden som tillskrivits Beethoven, Kavafis med flera.

Det är alternativa konstnärsliv som för mig har känts lika angelägna som mitt eget. De uppvisar olika möjligheter att precisera vara sena villkor som kreativa människor.”

Tankar som också uppstår i den pågående utställningen av Björn Erling Evensen.

h1

Japanskt på Körsbärsgården

juni 15, 2019

 Fyra utställningar invigs tisd 29 juni kl 14 på Körsbärsgårdens Konsthall. Barbro Lomakka, välkänd textilformgivare på ön hade tidigare i år en utställning i Tokyo som hon nu visar i uppförstorad skala, Mirage. Materialet som hon arbetar i är papper, det som används i traditionella Shojidörrar i japanska hus. Hon har vistats mycket i landet, den första utställningen var i Osaka 2008. Här på Körsbärsgården utgår Lomakka från rummet, dess proportioner och ljusinsläpp, vertikaler och horisontaler i abstrakta former. Pappret behandlar hon som tidigare sina ullvävar, de skapar den arkitektoniska formen. Och som alltid är strukturen i ull handvävd i Näs socken på ön, ramarna är tillverkade i Barlingbo. Lomakka arbetar helst så ; industriell form och hantverk går hand i hand och blir en del av det arktiektoniska uppdraget och utställningarna. Hennes verk återfinns idag över hela världen, i New York, Los Angelses och Washington, på ambassaderna i Bukarest, Zagreb, Guatemala, Beirut, Tokyo, Riga.

Lomakka

I rummen intill återfinns två GUTAI-konstnärer, Sadaharu Horio och Akiko Horio, den förstnämnde redan välkänd i Sverige genom sina Art Performances, Atarimae no koto (Det självklara) på Moderna museet och senare på Körsbärsgården, där han under tio dagar 2014 bland annat gav nytt liv åt kasserade föremål från jordbruket i trakten. Något av detta kan beskådas i Skulpturgalleriet och permanent i ett särskilt rum i Konsthallens fasta utställningsdel. GUTAI (med kroppen som redskap) grundades av Jiro Yoshihara i Osaka 1954 och var den första radikala konstnärsgruppen i Japan efter kriget. De arbetade alla i gränslandet mellan måleri, happenings och performance. I gruppen ingick konstnärerna Kazuo Shiraga, Takasada Matsutami, Saburo Murakami och Shozo Shimamoto. Sadaharu var bara 26 år när han 1965 deltog i den första av många Gutaiutställningar. Något år senare inlämmades också Akiko Horio, en av få kvinnliga konstnärer.  När den franske kritikern Michel Tapié upptäckte Gutai fick gruppen genomslag både i Europa och i USA. Många konstnärer reste till Japan för att på plats lära och se deras verk. Jackson Pollock var en av dem som tog avgörande intryck. Idag är GUTAI ett begrepp i konstvärlden med viktiga utställningar runt om i världen, till exempel den på Guggenheim i New York för några år sedan.

Sadaharu Horio med One Minute Hitting Method

Sadaharu Horio (1939- 2018) fortsatte efter Gutais upplösning att arbeta i gränslandet mellan måleri och performance. 2003 skapade han gruppen KUKI som fanns vid hans sida i de Art Performances som han genomförde runt om i världen. Han var en aktiv konstnär som befann sig i ett konstant arbetsflöde, 100 framträdanden per år hörde till det vanliga. Atarimae-no-koto (Det självklara) var samlingsnamnet för hans arbetsmetod och för flera av hans verk. Det var i Japan som de flesta av utställningarna och framträdandena ägde rum, men han ställde också ut i Europa och i USA: Biennalen i Venedig 2009 0ch 2011, Guggenheim-museet i New York 2012,  LAB i Frankfurt, Moderna Museet i Stockholm Antwerpen, Belgien och Lille, Frankrike.Här visas några tuschmålningar från 2018 och bilder från hans One-Minute-Hitting-Method där rena färger snabbt sätts ut på föremål i intervaller så färgerna hinner torka mellan bemålningarna.

Akiko Horio (1937 -) blev medlem av Gutai 1968 och fanns med till dess gruppen upplöstes med Shiragas död och har därefter ställt ut i de olika utställningar som under 2000-talet varit i rörelsens namn. Hennes verk svävar i mellanrummet mellan måler och skulptur. Små, skira, tillsynes strikt geometriska abstraktioneri trä och papper belyser världen ur GUTAIs perspektiv.

Akiko Horio med ett av sina verk

Pi Eriksson (1946 – )”Slumpen är min lust och drivkraft”, säger konstnären. Här visar hon exempel på detta i målningar, digitala teckningar och glasskulpturer. Ett långt liv som konstnär, det är snart femtio år sedan första separatutställningen på Galerie Blanche som sedan följdes av offentliga uppdrag, som Humanistcentrum i Uppsala  och verk till stat, kommun och landsting. Slumpen som betyder allt – det har hon gemensamt med GUTAI.

Pi Eriksson glasskulptur
h1

Vernissage Körsbärsgården 1/6 kl 14

maj 31, 2019

Imorgon kl 14 är vernissage Björn Erling Evensen. Fritt inträde. VÄLKOMNA

h1

Vernissage GREY FLOWERS och seminarium MAKT, PLAST, GIFT OCH VÅRA BARN

juli 24, 2018

Idag tisdag är den stora dagen för vår utvalda Konstfackselev Nina Salalaiko med ett keramiskt verk Grey Flowers. Möjlighet finns att förvärva en grå blomma till mycket överkomligt pris!

Vernissage kl 14! Först till kvarn…

Och redan ikväll är kanske sommarens viktigaste seminarium hos oss: Ethel Forsberg talar om sin bok Makt, plast gift och våra barn! Viktigt ämne för alla, särskilt vi föräldrar, mor-och farföräldrar, beslutsfattare kring hur det ser ut i hav, och omgivningar…

Sommaren och hettan ser ut att fortsätta de närmaste fjorton dagarna, tre veckorna. ”Vädret har låst sig” säger meterologerna. På Gotland innebär det eldningsförbud (även grillning på egna tomten) och vattenbesparing (men redan Ingmar Bergman lät sina fruar, barn och gäster bara duscha en gång i veckan på sin tid…). Nu med giftig algblomning runt Gotland hotas även de svalkande baden.

Ön är som vinterhalvårets Thailand och Indien. Fast billigare, skonsammare att resa hit.

Också kan man besöka ett lagom svalt museum, till exempel Körsbärsgårdens Konsthall med särskilt intressanta utställningar av Wosene (Etiopien och Kalifornien), Pure Evil, London, Olivia Pettersson Fleur, Konsthögskolan och nya utställningen med Nina Salalaiko (från Konstfack och med ursprung i Lettland. VÄLKOMNA.

Framför oss väntar ytterligare en utställning, vernissage 4 augusti av PORTABLE LANDSCAPES i samarbete med just Lettlands moderna Museum och Baltic Art Center i Visby, flera musikaftnar som en kring temat Bertold Brecht och som sommarens höjdpunkt tenoren Andreas Marmbrandt.

Barnens Konstskola fortsätter, ännu i fem veckor. Nästan fulltecknad men ströplatser kan finnas! Hör av er till vår pedagog Nanna Nore 073 7156692.160721_0802

h1

Pecha Kucha med mej i Almedalen imorgon 4 juli

juli 3, 2018

Imorgon 4 juli talar jag för första gången på ett evenemang i Almedalen!

Programmet anordnas av Global Reporting och Hållbara Gotland och är ett så kallat Pecha Kucha-seminarium. Så blir världen bättre – och roligare, heter programmet, som börjar kl 16.00 på Donners plats i aulan (bakom talarscenen i Almedalen)

Pecha Kucha innebär att var och en visar 20 bilder, varje bild talar man till i 20 sekunder. Det går alltså undan. Svårt och roligt! Tränar hela dagarna..

Vad jag ska tala om? Om samtidskonst kan förändra världen, om Konsthallens stora satsningar på solceller m m, om återvinning i konsten och barnen och konstskolan…

På lördag är sedan vernissage för sommarens riktigt stora satsning. Wosene från Afrika och Addis Adeba. Som faktiskt var den allra första av de afrikanska konstnärerna som tog sig an återvinningsmaterial och gjorde konst av det. Det han visar hos oss blir abstrakta målningar med referens till Etiopiens gamla skriftspråk Amharic.

Dessutom Olivia Pettersson Fleur, vår utvalda från Konsthögskolans vårutställning. Hon fick också stipendium att vistas på ön som Brucebostipendiat! lördag kl 14 är invigning. VÄLKOMNA!

h1

Om DN och kulturbristen på landet

juni 23, 2014

Kulturbristen på landet vidgar klyftan, skriver DN i fredagens tidning. Till Gotland dök den (tidningen) upp idag vid 3.
Det är faktiskt värre att DN struntar i landsbygden och skickar tidningen med posten (som alltså kommer flera dar senare). DET är kulturbrist!
Med diagram visas stora klyftor inom alla kulturområden, landsbygden (dvs utanför Stockholm, Göteborg och Malmö) går varken på bio, teater, konstutställning, musikal, balett, opera i någon utsträckning. Kulturrådets Erik Åström tycker det är viktigt att det finns förutsättningar i hela landet, att också landsbygden ska få del, Det är trots allt alla som är med och betalar, säger han.
På midsommardagen hade vi vernissage på utställningen Körsbärsgården goes Japan med den siste Gutai-konstnären Sadaharu Horio och hans team. Hit kom drygt 500 personer för att se och medverka i hans performances. En bra siffra i en socken längst ned på södra Gotland med 23 bofasta personer.
Men att få dit DN? Inte en chans. Rikstidningarna ägnar sig åt huvudstadens begivenheter. Även sådana som kan tyckas obetydliga. Att resa till Gotland gör man väl bara till Almedalsveckan. Eller vid Kungabesök. Samma sak med Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet.
Artikelförfattaren påpekar sambandet mellan tillväxt i en region och det kulturutbud som finns. Orter utan kultur minskar befolkningsmässigt, en plats som ”bara” satsar på att företag ska etableras och struntar i kulturen har inte en chans. De kan plocka ner skylten.
Många studier har genom åren visat att det är så. Men när ska politiker lära sig? Och när ska DN och rikstidningarna inse att de också har del i detta? Kulturen måste synas i media för att få genomslag. Annars dör de ansträngningar som faktiskt görs för en levande kulturlandsbygd.
En del av förklaringen till de 500 som kom till Gotlands sydspets för att delta i vernissagen var att SVT var på alerten och visade ett inslag i sina kulturnyheter….
På torsdagkväll kl 19 inleder vi vår litteraturserie. Först ut är Allan Larsson, tidigare finansminister mm som talar om sin bok Bryta ny mark. Välkomna då!