Klimatet och det stängda Konstmuseet i Visby

”Råttor och mal får inte förstöra vårt kulturarv”, fastslog en museiutredning för drygt 25 år sedan (SOU 1994:51). Utredningen konstaterade att museerna släpade efter i sin ”vårdarroll”. Samlingarna förstördes i undermåliga lokaler. Kulturminister var Margot Wallström, 235 miljoner avsattes i en första omgång för att se över klimatet på museerna, och för att utbilda personalen.

SESAM sjösattes och jag lånades ut som projektledare åt Kulturdepartementet. Vid min sida hade jag fyra medarbetare. Vi tog hjälp av två internationella experter på området, Gaby Porter från Storbritannien och Jaap van der Burg från Holland (Delta-projektet).

När staten utredde museernas klimat

De statliga museerna kom att samarbeta tätt med oss och varandra. Undermåliga förråd i bilgarage (Historiska museet), hyreshuskällare (Nationalmuseum och Moderna museet) oventilerade vindar (Nordiska museet) ersattes med gemensamma lagerutrymmen i särskilda klimatanpassade byggnader. 400 unga fick utbildning i föremålsvård och klimat i Göteborg och sedan jobb på museerna.  Anslaget dubblerades. Vården och klimatet blev onekligen bättre på de statliga museerna, på länsmuseerna varierade resultaten, regionerna förväntades stå för en del av kostnaden och många hade inte råd.

Men projektet nådde ut, fanns i var och ens medvetande. Sex program i SVT 2 sörjde för det. På bästa sändningstid fick vi följa med in i bedrövliga förråd och ta del av vad fukt, kyla och värme kunde ställa till med.

Lång tid har gått, klimatet på de statliga museerna och i deras samlingar är bra. De samarbetar nära och ger riktlinjer för gemensam vård. Regionerna har dem som riktmärke. Men Nationalmuseums standard kan vara svårt att leva upp till, det har inget kommunalt eller regionalt museum råd med. Och det är kanske inte heller meningen.

Jag tror det är dags att se över samlingarnas vård på nytt. Försöka få en mindre kostsam men robust och stabil klimatkunskap i kärvande ekonomier långt från Stockholm. På Gotland debatteras livligt Konstmuseet i Visbys framtid. Det är stängt sedan 6 månader på grund av klimatet och ingen vet när/om alls det kommer att öppnas.

Konstmuseet är inrymt i en skola, som både tjänat som folkskola, småskola, läroverk. Lokalerna är ljusa (barnen behövde solljus), har  högt till tak (barnen  behövde luft). Efter varje lektion öppnades fönstren och klassrummen fick ny frisk luft. När skolan var slut på fredagen, fick barnen sätta stolen på skolbänken, så städerskan kunde städa. Huset höll en jämn temperatur, det var rent och välskött.

Kanske är inte byggnaden den ideala för konst men den har trots allt fungerat väl som museum också.  För några år sedan inreddes vinden. Museet behövde nya ytor. Där under plåttaket var varmt, det blev kondens, konsten mådde inte bra. Om detta vet jag inte tillräckligt. Museet tiger om husets kondition. Allmänheten får gissa. En och annan ur tidigare personalen antyder. Men ingen vet med säkerhet.

Tiden går. Konsten på Gotland behöver en hemort, en plats att visas på, att ställas ut i. Äldre konst bor tills vidare på länsmuseet som har det rätta klimatet. Men lokalerna räcker inte. Det talas om Pop-ups i butiker (hur klarar de klimatet?) utställning hos biskopen (hur är den tillgänglig?)

Museiledningen hävdar att de statliga museernas dyrbara klimatstyrning och energieffektivisering också bör följas på Gotland.

Vi andra är inte lika övertygade. De flesta museer och konsthallar har 100 år eller mer på nacken. Visst det planeras för nya Konsthallar. Men i kravbeskrivningarna omnämns inte klimatet. I stället är det utställningsytor och närheten till publik och allmänna transporter som understryks.

Konstnärerna har inte krav på klimatet, inte heller gallerierna som konstnärerna numera är knutna till.   Vi har under de tio år konsthallen fungerat aldrig hört en konstnär haft sådana önskemål. Försäkring är viktig, besökssiffror, möjligheten att nå ut medialt.

SESAM utarbetade efter de internationella förebilderna standarder rörande klimatförhållanden, temperatur, relativ fuktighet, ljus, luftföroreningar, skadedjursangrepp och säkerhet mot stöld, brand och yttre hot. De skulle tjäna som ledning vid om-och nybyggnad av museernas magasin och utgöra grund för bidragsgivning. Kommunala och lokala museer kunde använda dessa men det var inte obligatoriskt. Gemensamma magasin för flera regioner diskuterades.

Klimatstyrning är viktigt. Både klimatet, valet av material och energiåtgång var avgörande när vi byggde Körsbärsgården. Men det kan bli stora oöverstigliga kostnader för ett mindre museum. En skolbyggnad har kvaliteter som borde vara tillräckliga att ställa ut i. Magasineringen kan ske på annat vis. Men kanske är det så att det är den nyinredda vinden tätt under plåttaket som är problemet?

Kan rent av de två ursprungsvåningarna räcka?

 I väntan på det stora nybygget en gång i framtiden.

En ny värld ö…

En ny värld öppnade sig: Jag är hos Helga på Sardinien och fick nypressad juice från hennes apelsinträd till frukost, plockade sallad och litet grönsaker från kökslandet till lunch och en stor bukett vårblommor. På eftermiddagen for vi ned till havet och en fenicisk stad som ligger i en backsluttning, dvs de arkeologiska lämningarna efter den. En av Helgas vänner kom förbi med nyfiskade sjöborrar som vi åt direkt.

Fick ett meddelande i min mobil att Erland Josephson är död. För mig var han en av de riktigt stora. Både som skådespelare och författare. Jag träffade honom när jag jobbade på kulturdepartementet 1995 och han berättade om hur han kände det när han kom hem till Stockholm efter föreställningar eller en film utomlands. Ljusen, asfalten, dofterna. När jag fick i uppdrag av Bonniers att ansvara för boken Stockholms själ och författarna till den, tänkte jag på Erlands beskrivning och ringde honom. Han var först litet tveksam men sade att jag kunde komma till Dramaten och hans loge så vi fick prata. Det gjorde jag, jag tror det var efter Goldbergvariationer på Målarsalen: Han satt där i mjuka byxor och tofflor och vi pratade om Stockholm. Sen skrev han ett väldigt fint kapitel till boken. Läs det!