Posts Tagged ‘Region Gotland’

h1

Landsbygdsskolorna är det bästa vi har!

oktober 23, 2020

Ingen fråga engagerar gotlänningarna så djupt son nedläggningen av landsbygdens skolor. Dagligen strömmar insändare till tidningarna, journalisterna är på plats när socknarna demonstrerar och debatterar.

I veckan var möte om Öja skola, som tillsammans med Kräklingbo  av kommunfullmäktige ( Serviceutredningen) för två år beslutades vara kvar!

Men Utbildningsförvaltningen tillsatte en utredare att göra kraftfulla besparingar med bibehållen utbildningsnivå. Då rök Öja skola. De har för få elever enligt riksgenomsnittet.

Öja de hör till Sveriges bästa i kvalitet, 100 procent behöriga lärare, bäst resultat i nationella proven, nöjda föräldrar, och barn, trivseln är på topp. Så är det för de flesta andra hotade landsbygdsskolorna också.

Det är en väl genomarbetad utredning. Problemet är att politiken beslutat om besparingar och då är det mest lönsamt att spara på landsbygden.

Utredaren visar förvisso att de gotländska skolorna presterar bättre än riksgenomsnittet. Och att just de skolor som nu ska läggas ner oftast har fler behöriga lärare och litet bättre resultat.

Men några lever inte upp till de nya ventilationskraven, någon saknar slöjdsal. Ofta gäller det eftersatt underhåll (Teknikförvaltningens ansvar?). Utredarens besparingar ligger på uppsägning av personal (städ, måltid),  förflyttning lärare, större klasser,  på hyror och glesbygdspeng som landsbygdsskolorna får.  Besparingen förutsätter att Regionen kan säga upp personalen, att skolorna kan hyras ut eller säljas och att befintliga lärare vill flytta. Man tjänar förstås på att pengarna till landsbygden minskas.

Uppdraget är att spara åt i Utbildningsförvaltningen, att förslaget drabbar andra förvaltningar ingår inte.

Regionen måste se helheten, förvaltningarna jobba mot ett gemensamt mål! Och inse att Regionens beslutade styrdokument gäller! Att det faktiskt finns gemensam överordnade regler som ska följas, i fallet skolorna gäller Barnkonventionen, Agenda 2030, Gotlands Jämställdhetsplan, Strategin för serviceutbud och RUP. Utredningen klargör att styrdokumenten inte tagits med, uppgiften har varit rent ekonomiskt att spara i egna förvaltningen.

Nej skolbarn är inte lönsamma. Men de måste få kosta. Det är faktiskt för dem som vi bygger det framtida Gotland. På ön bor halva befolkningen på landsbygden. De flesta är egenföretagare, på Storsudret är omsättningen (BMP) högre än för övriga Gotland.  Vi borde ha lika stor rätt till grundläggande kommunal service vad gäller grundskola som Visby.

Tänk om, tänk rätt! Behåll landsbygdsskolorna, möjliggör för oss att leva vidare här. Vi när, vi tär inte.

h1

Är du lönsam lille vän?

september 9, 2020

Ett inlägg om livet på ön kring gällande debatt om nedläggning av 8 landsbygdsskolor:

Är barnen i Öja skola lönsamma? Nej.  Sju andra landsbygdsskolor ( tex Fårösund och Kräklingbo) bär sig inte heller. De ska läggas ned tycker utbildningsförvaltningen.

Uppdraget (från politikerna) är att ”utreda framtidens skola utifrån en kostnadsbild som närmar sig referenskostnaden i kostnadsutjämningssystemet”. Gotländska skolbarn ska inte kosta mer än fastlandets.

Barnen på ön är för dyra. Visserligen lär de sig mer än i skolorna på fastlandet enligt utredningen. Men är det så bra att ligga över genomsnittet? Behövs det? 

Tycker om sin skola gör de också. Föräldrarna är nöjda över genomsnittet i Sverige.

Fler lärare är behöriga på Gotland än på fastlandet. I Öja skola t ex är alla lärare behöriga, ingen närmar sig pensionen. Alla elever, dvs 100 % klarade de nationella proven i matte, engelska och svenska Också det är unikt.

Finns över huvud taget någon skola i vårt land som når upp till detta? Men är det verkligen bra att ligga över det svenska genomsnittet? Kostar det inte för mycket?

Utredaren oroar sig att det kan bli svårt att rekrytera lärare på landsbygden i framtiden. Är det så verkligen säkert? Idag tycks de ha bättre rekrytering än i Visby, för att inte tala om Stockholm.

Vi har lärt oss mycket denna sommar. Många vuxna jobbar digitalt hemifrån, reser mindre, det handlas lokalt och odlas grönsaker i trädgårdarna. Man cyklar och går. Jobbpendling och möten blir allt mindre attraktivt. För barn gäller andra regler. Förvaltningen godkänner upp till  tre timmars restid, en timmes buss till skolan, en timmes väntan innan hemresa och en timme hem. 15 timmars restid i veckan!

Gotland har en övergripande plan för framtiden (RUS). Den ska styra all planering fram till 2040. Här utgår man från Agenda 2030 (t ex delmål 4 God utbildning) och Barnkonventionen. ”Barnens bästa ska vara utgångspunkten i alla beslut som rör dem”. På ön pekas ut 8 serviceområden och vikten av t ex skola i dem. Dit hör Burgsvik, Östergarn och Fårösund.

Men innan planen hunnit sjösättas körs den över. Barnen har ingen talan, inte landsbygden heller, balansen mellan stad och land glöms. Åter är det ekonomin som styr.

Politiker tänk om! Använd Öja skola och andra landsbygdsskolor som varumärke. Sveriges bästa grundskola. Skolan där man trivs bäst. Skolan med bäst resultat i nationella proven. Skolan med 100% behöriga lärare och nöjda föräldrar. I en bygd nära hav och natur där merparten av invånarna är egenföretagare och trivseln på topp!

 

  Fotnot: Rubriken är hämtad från Peter Tillbergs målning inspirerad av Peter Mosskins låt Är du lönsam lille vän (och för vem?) från svenska proggruppen Gläns över sjö & strandsdebutalbum. Låten var ett inlägg i debatten om landsbygdens utarmning efter den då pågående samhällsomvandlingen.[

h1

Debattkväll om Samåkning 16/9 kl 17.30 Körsbärsgården

augusti 29, 2020

En spännande inspirationskväll med workshop på ämnet ”Nu börjar vi samåka” blir det på Körsbärsgården! Tillsammans med Hållbara Gotland, Länsstyrelsen och Skjutsgruppen har vi en debattkväll rum om Samåkning.

Datum: onsdagen den 16 september
Tid:1730 till 1900
Plats: Körsbärsgården Sundre Västergårde 135 62330 Burgsvik
Kostnad: ingen. Vi bjuder på fika och smörgås

Den ideella samåkningsrörelsen Skjutsgruppen samlar nu över 80 000 deltagare runt hela Sverige. Rörelsen startade 2007 och underlättar för alla olika sammanhang att komma igång och tänka kring samåkning. Vi har bjudit in rörelsens grundare Mattias Jägerskog för en inspirerande kväll
Och en liten workshop så att även vi kan komma igång med samåkning. Mattias kommer från en liten by i Hälsingland, har ett stort hjärta församhällsfrågor och har vunnit flertalet priser – bland annat Trafikverketspris ”Årets miljöinnovatör”. Under kvällen kommer Mattias berätta om Skjutsgruppens utveckling runt hela landet och leda oss i samtalet. Vikommer ha mycket tid till att samtala med varandra om hur vi vill komma i gång med att resa tillsammans. Vi bjuder på fika i form av te, kaffe och smörgås.

Hållbara Gotland är ett nystartat nätverk som samverkar kring hållbarhet samt strävar mot de globala målen. Visionen är att Gotland ska bli ledande i hållbart företagande. Körsbärsgården är medlem i Hållbara Gotland.
”Körsbärsgården anses vara arkitektoniskt nyskapande, med klimatsmarta lokaler, byggda i traditionella hållbara material, med naturligt ljus som ljusinsläpp, där all el/uppvärmning kommer via solcellsanläggning och där vattenförbrukningen är minimal. Allt matsvinn komposteras och återgår till jord i trädgårdsanläggningen. Mycket av det som tillagas i Bistro/kafé är producerat på plats eller lokalt. Verksamheten hoppas vara en klimatneutral miljö 2025.”

Anmälan görs till Pia@hållbaragotland.se före den 11 september. Platserna är begränsade så först till kvarn….

h1

Ett av Visbys flagg- skepp, Konstmuseet, stänger

december 10, 2019

Är konsten den näring som behövs för att Gotland ska växa?

En onödig fråga egentligen, konst, kultur och natur är ofta avgörande för dem som tänker flytta till Gotland. De vet att det ger ett bättre, rikare liv. En mening. Varför lyckas vi inte få våra politiker att förstå konstens potential också ur ett näringsperspektiv? Att framtiden, tillväxten på Gotland ligger just här, i konst och kultur?

När jag flyttade till ön i slutet av 70-talet drog alla hit. Christer Hall och Bryggeriteatern, konsthantverkskollektiv som Flors i Burs, konstnärer som Channa Bankier. Här var billigt att bo, landsbygden gav arbetsro. Så fortsatte det en tid; Ingmar Bergman valde Fårö,  Lars Norén, Mamma Andersson, Jockum Nordström och Danne Wolgers norra och östra ön.

Men strömmen av konstnärer sinar. Idag är livet på ön tuffare. Landsbygdens service minskar, det är sämre bussförbindelser, lanthandel, skola och dagis stänger. Nu naggas även konsten och kulturen i Visby.

1988 öppnade Gotlands Konstmuseum. Ön lyckades få en av de främsta till chef, Jan Brunius från Röhska i Göteborg. Programmet var digert, inhemska konstnärer varvades med det senaste utifrån, på luncherna var konserter. Huset var ofta fullt!

För en månad sedan stängdes det på obestämd tid. Huset måste klimatanpassas trots att det har fungerat som skola i 150 år och som museum i 30. Har vi drivit energibesparing och tätning av allmänna lokaler för långt? Museer runt om i landet har samma problem. Det är begripligt för Moderna museet med konst som närmar sig miljardbelopp. Men måste det gälla överallt? Är inte Konstmuseet i första hand en arena för det som görs på ön med inslag av de nyaste förmågorna, det som väcker tankar om vår samtid? Behövs samma standard? Är verkligen alternativet att stänga helt?

Museet hoppas att publiken ska hitta konsten på alternativa platser, tillfälliga ”Pop-ups” på några dagar på oväntade platser. Kanske kan tanken lyckas, leda till något bra. Men finns publiken kvar? Jag tror för att konsten ska växa och frodas krävs många arenor. Då, 1988, fanns förutom Konstmuseet, gallerier som Blå Måne, Hos oss, Ridelius, GKF, Forum. Kulturklimatet var på topp, kommun och studieförbund ställde upp. Idag är stöden borta, statliga och regionala medel kanaliseras genom ”Samverkansmodellen” och går till länsmuseet, länsmusiken, länshemslöjden, länsteatern, viktiga funktioner för en regions kultur. Minst lika viktigt är det fria konstlivet, de professionella utövarna och de ännu okända förmågorna. Att de har en mylla att få näring ur, enkla platser att verka på, får ekonomiskt stöd till experiment.

Så kära politiker. Öppna Konstmuseet på nytt men se också till att det finns förutsättningar för de fria professionella kulturskaparna att leva på ön! Kanske dags att slå ihop utvecklingsmedlen för näringslivet med kulturbudgeten? Då kanske vi till slut får den befolkningsökning vi alla önskar. 

Nya Konstmuseet: Pop-up under fem dagar på Hästgatan i ”Gamla skoaffären”, bland besökarna utställande konstnärer, BACs chef Helena Selder och Konstmuseets Angelica Blomhage
h1

Att bygga sönder ett världsarv. Den gyllene kalven Visby och jakten på pengar

november 12, 2019

 ”Tyck till om världsarvet”, uppmanade Region Gotland boende och fastighetsägare i Visby innanför murarna i våras. 557 följde uppmaningen som publicerades i dagarna.

Hela 98% anser att bevarandet är viktigt.  Att offentliga och privata aktörer agerar för kortsiktigt och att staden håller på att byggas sönder.

Man oroas över att staden inte bevaras tillräckligt väl, att det byggs för mycket, att boningshusen omvandlas till hotell och lägenhetshotell och att butikerna blir till restauranger. Visby gröps ur invändigt och blir kulisser för turismen.

Var tar den levande innerstaden vägen, de som bor, arbetar, nyttjar året om?

Staden ”överanvänds av turismen”, är något som återkommer, fastigheterna köps upp av ett fåtal aktörer som jagar pengar och har stora förväntningar på insatt kapital. Och byggnadsnämnden följer kapitalet, går emot sin egen kulturmiljöplan.

Det är hårda omdömen av de som intervjuats. Men kommer utredningen att få genomslag, kommer den att påverka ledamöterna i Byggnadsnämnden?

Media har de sista dagarna utförliga beskrivningar av vad som faktiskt för sker. I GA 9/11 presenteras innerstadens kanske störste fastighetsägare Roy Abd-El Ahad framför en av sina fastigheter vid Södertorg, som han vill riva för att bygga nytt. Regionen har hitintills krävt en oberoende statusbesiktning och hållfasthetsberäkning. Det struntar ägaren i, istället har han låtit riva interiören och ta ur fönster och dörrar. ”Jag vill ju riva” säger han. Problemet är att huset har (hade) stora kulturhistoriska värden. Byggnadsnämndens dilemma är nu huruvida man ska belöna ägaren och ge honom hans eftertraktade bygglov för att han brustit i underhåll, eller ska man våga vidta tvångsåtgärder?

När det gäller en annan av Abd-El Ahads fastigheter är redan rivningslov beviljat. Idag väntar den stora gropen vid Smitten backe, omgivet av medeltida farmannahus, 1700-talsbebyggelse och Sankta Karins ruin i fonden, på maximal förtätning i form av en flervånig restaurang i glas och betong.

”Tonläget hårdnar” står att läsa i GA 11/11. ”Allt ska maxas,  att utveckla fastigheter har blivit lika med att riva och bygga nytt”. De nya fastighetsägarna nöjer sig inte med det som är. De vill nyttja all mark, bygga gårdshus och fylla vindar med extra rum för lägenhetshotell. Och BN fortsätter att gå deras intressen.

Staden innanför muren behöver sina beskyddare, tycker man idag på ledarplats (GA). Visbyborna har faktiskt intresse av att politikerna håller emot rovdriften.

Vad blir kvar av Sveriges enda världsarvsstad? En turistkuliss av pittoreska fasader bland nybyggda hotell, restauranger och lägenhetshotell? Levande? För vem?

h1

Behövs kulturen på Gotland?

oktober 26, 2019

Gotlands Museum riskerar att stå utan byggnadsantikvarier vid årsskiftet. Alla fem har sagt upp sig. Det är en av lokaltidningarnas huvudrubrik i dagens tidning.

Museichefen beklagar och förklarar med att byggnadsvården till stor del är uppdragsfinansierad, att verksamheten måste generarea vinst och att marknaden hårdnat, museet får färre uppdrag.

Region Gotland går med förlust, i dagarna planeras för kommande budget, samtidigt görs översyn av Regionens kulturplan. Något utrymme för mer pengar är det inte fråga om. I senaste kulturplanen lades Kulturnämnden ned, kulturförvaltningens personal minskades kraftigt. Vad händer denna gång? Även Stadsarkitekten och hans medarbetare tycks vara i farozonen enligt media.

Även biblioteken, en annan viktig del av kulturen på ön, saknar pengar. Arga insändare klagar på att regionens nya chefer saknar insikt och kunskap om de områden de är satta att förvalta. Att de nya cheferna primärt är ekonomer med uppdrag att genomföra besparingar. Med större förståelse för exploatörernas intressen än de ämnesområden de har att värna om, förvalta för kommande släkten.

Detta händer på en ö som till stora delar levar på besöksnäringen och där kulturen står i centrum. När Gotland marknadsförs är det Världsarvet Visby, all medeltida bebyggelse med farmannagårdar, 92 medeltidskyrkor, vikingaskatter, hav och välbetade strandängar  konst, hantverk och design som gäller. Men för att ta hand om denna skatt, förvalta, vårda -för det finns inga pengar.

Idag bommas fastigheter i Visby igen, fastighetsägarna väntar på rivningstillstånd för att bygga nytt, tjäna mer på sina fastigheter. Regionens sparar in på kompetensen, på dem som har kunskap att ta hand om, föra Gotlands kulturarv vidare. Snart finns inga röster kvar som kan stå emot exploateringskrafterna, värna om historien, ge röst åt framtida generationers miljö.

Vi behöver en Greta Thunberg som demonstrerar för att rädda vår kultur!

Barn, som de som häromsistens inledde Tillväxt Gotlands Företagardag och uppmanade regionen att rätta sig efter de globala målen. Flera  handlar just om konst och kultur: vår byggda miljö, mångfalden i naturen, vårt välbefinnande, främjande om inkluderande samhällen.

Politikernas vilja må vara god. Men den goda viljan måste nå ut i organisationen, här behövs kunskap och kompetens inte i första hand experter på ekonomi och besparingar. I annat fall har vi ingen kultur kvar på ön.

Cajsa von Zeipel med sitt senaste verk av en ung demonstrant, för rätten att vara queer, för rätten att leva i hållbar miljö, för rätten att leva fri
h1

november 1, 2018

Vad händer i världsarvet Visby

Ett världsarv är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten att bevara för framtida generationer. Det är en unik plats som berättar om människans historia. När platsen finns på Unescos världsarvslista ska den garanteras skydd och vård för all framtid.

Ja så står det i världsarvskonventionen. Ansökan för Visbys del gjordes en gång av Gotlands kommun och länsstyrelsen, Sveriges riksdag och regering skrev på, UNESCO:s världsarvskommitté fastställde.

Visby innerstad blev världsarv 1995. Det är en av världens främsta städer.

Men vem bryr sig idag. Egentligen?

Två fastigheter på Södertorg med flera byggnader är aktuella för rivning, exploatering och nybyggnad. Det borde inte vara möjligt, inte ens tanken.

Hur fungerar en nybliven fastighetsägare som ens kommer på en sådan tanke?

I ena fallet ansåg Byggnadsnämnden det var en bra idé, ärendet ligger nu efter anmälan hos UNESCO. I det andra fallet uppmanade stadsarkitekten i veckan som gick fastighetsägaren att söker rivningslov! Jag tar mig för pannan. Inser man på Regionen vad de här två ärendena innebär? Faktiskt kan Visby hamna på listan World Heritage in Danger och uteslutas bland arven.

Byggnaderna är i dåligt skick, de har förslummats, fått förfalla allt för att möjliggöra rivning och högre exploatering av fastigheterna. Idag står det ena med avriven puts på hörnen (undersökning av stommen?) och borttagna fönster och förspikade skivor i väntan på rivningslov.

Tänk om politiker och Visbybor! Vill ni verkligen ha en stad där kortsiktig ekonomisk vinning för enstaka fastighetsägare ska styra om Visby kan fortsätta att vara världsarv eller ej?

Jag besökte nyligen Arkitekturbiennalen i Venedig. De senaste åren har arkitekter över hela världen samlats där med teman kring hållbarhet. Ett av ledorden var:

Den som bygger ett hus bör planera det så att det att det ska kunna fungera för sju kommande generationer.

Något väl värt att hålla i minnet. Vi måste tänka på hållbarhet också i planeringen och bebyggelsen. Men hur resonerar vi i vårt land? Att ett hus ska ha en livslängd på en generation, kanske två?

Gotland har ett världsarv att bevara för kommande generationer. Det är hög tid att ta ansvar för det.

IMG_4811

 

h1

Satsa på konst och kultur istället för att skära

oktober 22, 2015

När Winston Churchill, som brittisk premiärminister under andra världskriget, uppmanandes att skära i kulturbudgeten för att finansiera krigskostnaderna svarade han Then what are we fighting for? (men vad ska vi då strida för?)

Region Gotland skär ned på kulturen. Janica Sörestedt, ordförande i kultur-och fritidsnämnden, säger att nedskärningarna är en följd av det allvarliga ekonomiska läget och ett försök att stoppa den skenande kostnadsutvecklingen. Besparingen på kulturen är 1 400 000 kronor, cirka en procent av nämndens budget.

Det är kanske inte så mycket. Nämnden har försökt vara rättvis, alla drabbas lika, länsinstitutionerna skärs lika mycket procentuellt, administrationen minskas, ett bibliotek försvinner konstskolans bidrag tas bort.

Men bör Region Gotland alls skära i kulturbudgeten?

Är det inte så att konst och kultur är det vi lever av, får näring av? Som håller oss friska, alerta och nyfikna och som stimulerar vår fantasi och uppfinningsförmåga? Som genererar ny kunskap genom olika typer av kreativa processer?

Rektorn för Handelshögskolan, Lars Strannegård, går ännu längre och uttrycker i en intervju att ”Konsten beskriver vår ekonomi. Det som finns i konstens värld är själva nyckeln för hur vår värld ska bli bättre och för hur vi ska lösa de globala frågorna.”

Konsten och kulturen är själva kärnan på ön, det som får oss att må bra och utvecklas. Den är också det allra viktigaste i Regionens marknadsföring av Gotland som besöksmål. Våra kulturhistoriska lämningar, Visby världsarv, Medeltidsveckan och alla andra kulturveckor. Om det inte vore för kulturen skulle knappast det finnas en besöksnäring värd namnet att tala om. Tillväxtargumenten skulle tyna bort. Få skulle vilja flytta hit.

Nej, skär inte i den lilla kulturbudgeten. Öka den istället med någon procent till fria kulturutövare och uppmana dem att skapa för att förbättra levnadsvillkoren på ön!

Och för att avslutningsvis än en gång citera Winston Churchill: Inget är omöjligt. Det omöjliga tar bara litet längre tid. Satsa, i stället för att strypa och Gotland kommer att blomstra. Också ekonomiskt.