Posts Tagged ‘Region Gotland’

h1

Ett av Visbys flagg- skepp, Konstmuseet, stänger

december 10, 2019

Är konsten den näring som behövs för att Gotland ska växa?

En onödig fråga egentligen, konst, kultur och natur är ofta avgörande för dem som tänker flytta till Gotland. De vet att det ger ett bättre, rikare liv. En mening. Varför lyckas vi inte få våra politiker att förstå konstens potential också ur ett näringsperspektiv? Att framtiden, tillväxten på Gotland ligger just här, i konst och kultur?

När jag flyttade till ön i slutet av 70-talet drog alla hit. Christer Hall och Bryggeriteatern, konsthantverkskollektiv som Flors i Burs, konstnärer som Channa Bankier. Här var billigt att bo, landsbygden gav arbetsro. Så fortsatte det en tid; Ingmar Bergman valde Fårö,  Lars Norén, Mamma Andersson, Jockum Nordström och Danne Wolgers norra och östra ön.

Men strömmen av konstnärer sinar. Idag är livet på ön tuffare. Landsbygdens service minskar, det är sämre bussförbindelser, lanthandel, skola och dagis stänger. Nu naggas även konsten och kulturen i Visby.

1988 öppnade Gotlands Konstmuseum. Ön lyckades få en av de främsta till chef, Jan Brunius från Röhska i Göteborg. Programmet var digert, inhemska konstnärer varvades med det senaste utifrån, på luncherna var konserter. Huset var ofta fullt!

För en månad sedan stängdes det på obestämd tid. Huset måste klimatanpassas trots att det har fungerat som skola i 150 år och som museum i 30. Har vi drivit energibesparing och tätning av allmänna lokaler för långt? Museer runt om i landet har samma problem. Det är begripligt för Moderna museet med konst som närmar sig miljardbelopp. Men måste det gälla överallt? Är inte Konstmuseet i första hand en arena för det som görs på ön med inslag av de nyaste förmågorna, det som väcker tankar om vår samtid? Behövs samma standard? Är verkligen alternativet att stänga helt?

Museet hoppas att publiken ska hitta konsten på alternativa platser, tillfälliga ”Pop-ups” på några dagar på oväntade platser. Kanske kan tanken lyckas, leda till något bra. Men finns publiken kvar? Jag tror för att konsten ska växa och frodas krävs många arenor. Då, 1988, fanns förutom Konstmuseet, gallerier som Blå Måne, Hos oss, Ridelius, GKF, Forum. Kulturklimatet var på topp, kommun och studieförbund ställde upp. Idag är stöden borta, statliga och regionala medel kanaliseras genom ”Samverkansmodellen” och går till länsmuseet, länsmusiken, länshemslöjden, länsteatern, viktiga funktioner för en regions kultur. Minst lika viktigt är det fria konstlivet, de professionella utövarna och de ännu okända förmågorna. Att de har en mylla att få näring ur, enkla platser att verka på, får ekonomiskt stöd till experiment.

Så kära politiker. Öppna Konstmuseet på nytt men se också till att det finns förutsättningar för de fria professionella kulturskaparna att leva på ön! Kanske dags att slå ihop utvecklingsmedlen för näringslivet med kulturbudgeten? Då kanske vi till slut får den befolkningsökning vi alla önskar. 

Nya Konstmuseet: Pop-up under fem dagar på Hästgatan i ”Gamla skoaffären”, bland besökarna utställande konstnärer, BACs chef Helena Selder och Konstmuseets Angelica Blomhage
h1

Att bygga sönder ett världsarv. Den gyllene kalven Visby och jakten på pengar

november 12, 2019

 ”Tyck till om världsarvet”, uppmanade Region Gotland boende och fastighetsägare i Visby innanför murarna i våras. 557 följde uppmaningen som publicerades i dagarna.

Hela 98% anser att bevarandet är viktigt.  Att offentliga och privata aktörer agerar för kortsiktigt och att staden håller på att byggas sönder.

Man oroas över att staden inte bevaras tillräckligt väl, att det byggs för mycket, att boningshusen omvandlas till hotell och lägenhetshotell och att butikerna blir till restauranger. Visby gröps ur invändigt och blir kulisser för turismen.

Var tar den levande innerstaden vägen, de som bor, arbetar, nyttjar året om?

Staden ”överanvänds av turismen”, är något som återkommer, fastigheterna köps upp av ett fåtal aktörer som jagar pengar och har stora förväntningar på insatt kapital. Och byggnadsnämnden följer kapitalet, går emot sin egen kulturmiljöplan.

Det är hårda omdömen av de som intervjuats. Men kommer utredningen att få genomslag, kommer den att påverka ledamöterna i Byggnadsnämnden?

Media har de sista dagarna utförliga beskrivningar av vad som faktiskt för sker. I GA 9/11 presenteras innerstadens kanske störste fastighetsägare Roy Abd-El Ahad framför en av sina fastigheter vid Södertorg, som han vill riva för att bygga nytt. Regionen har hitintills krävt en oberoende statusbesiktning och hållfasthetsberäkning. Det struntar ägaren i, istället har han låtit riva interiören och ta ur fönster och dörrar. ”Jag vill ju riva” säger han. Problemet är att huset har (hade) stora kulturhistoriska värden. Byggnadsnämndens dilemma är nu huruvida man ska belöna ägaren och ge honom hans eftertraktade bygglov för att han brustit i underhåll, eller ska man våga vidta tvångsåtgärder?

När det gäller en annan av Abd-El Ahads fastigheter är redan rivningslov beviljat. Idag väntar den stora gropen vid Smitten backe, omgivet av medeltida farmannahus, 1700-talsbebyggelse och Sankta Karins ruin i fonden, på maximal förtätning i form av en flervånig restaurang i glas och betong.

”Tonläget hårdnar” står att läsa i GA 11/11. ”Allt ska maxas,  att utveckla fastigheter har blivit lika med att riva och bygga nytt”. De nya fastighetsägarna nöjer sig inte med det som är. De vill nyttja all mark, bygga gårdshus och fylla vindar med extra rum för lägenhetshotell. Och BN fortsätter att gå deras intressen.

Staden innanför muren behöver sina beskyddare, tycker man idag på ledarplats (GA). Visbyborna har faktiskt intresse av att politikerna håller emot rovdriften.

Vad blir kvar av Sveriges enda världsarvsstad? En turistkuliss av pittoreska fasader bland nybyggda hotell, restauranger och lägenhetshotell? Levande? För vem?

h1

Behövs kulturen på Gotland?

oktober 26, 2019

Gotlands Museum riskerar att stå utan byggnadsantikvarier vid årsskiftet. Alla fem har sagt upp sig. Det är en av lokaltidningarnas huvudrubrik i dagens tidning.

Museichefen beklagar och förklarar med att byggnadsvården till stor del är uppdragsfinansierad, att verksamheten måste generarea vinst och att marknaden hårdnat, museet får färre uppdrag.

Region Gotland går med förlust, i dagarna planeras för kommande budget, samtidigt görs översyn av Regionens kulturplan. Något utrymme för mer pengar är det inte fråga om. I senaste kulturplanen lades Kulturnämnden ned, kulturförvaltningens personal minskades kraftigt. Vad händer denna gång? Även Stadsarkitekten och hans medarbetare tycks vara i farozonen enligt media.

Även biblioteken, en annan viktig del av kulturen på ön, saknar pengar. Arga insändare klagar på att regionens nya chefer saknar insikt och kunskap om de områden de är satta att förvalta. Att de nya cheferna primärt är ekonomer med uppdrag att genomföra besparingar. Med större förståelse för exploatörernas intressen än de ämnesområden de har att värna om, förvalta för kommande släkten.

Detta händer på en ö som till stora delar levar på besöksnäringen och där kulturen står i centrum. När Gotland marknadsförs är det Världsarvet Visby, all medeltida bebyggelse med farmannagårdar, 92 medeltidskyrkor, vikingaskatter, hav och välbetade strandängar  konst, hantverk och design som gäller. Men för att ta hand om denna skatt, förvalta, vårda -för det finns inga pengar.

Idag bommas fastigheter i Visby igen, fastighetsägarna väntar på rivningstillstånd för att bygga nytt, tjäna mer på sina fastigheter. Regionens sparar in på kompetensen, på dem som har kunskap att ta hand om, föra Gotlands kulturarv vidare. Snart finns inga röster kvar som kan stå emot exploateringskrafterna, värna om historien, ge röst åt framtida generationers miljö.

Vi behöver en Greta Thunberg som demonstrerar för att rädda vår kultur!

Barn, som de som häromsistens inledde Tillväxt Gotlands Företagardag och uppmanade regionen att rätta sig efter de globala målen. Flera  handlar just om konst och kultur: vår byggda miljö, mångfalden i naturen, vårt välbefinnande, främjande om inkluderande samhällen.

Politikernas vilja må vara god. Men den goda viljan måste nå ut i organisationen, här behövs kunskap och kompetens inte i första hand experter på ekonomi och besparingar. I annat fall har vi ingen kultur kvar på ön.

Cajsa von Zeipel med sitt senaste verk av en ung demonstrant, för rätten att vara queer, för rätten att leva i hållbar miljö, för rätten att leva fri
h1

november 1, 2018

Vad händer i världsarvet Visby

Ett världsarv är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten att bevara för framtida generationer. Det är en unik plats som berättar om människans historia. När platsen finns på Unescos världsarvslista ska den garanteras skydd och vård för all framtid.

Ja så står det i världsarvskonventionen. Ansökan för Visbys del gjordes en gång av Gotlands kommun och länsstyrelsen, Sveriges riksdag och regering skrev på, UNESCO:s världsarvskommitté fastställde.

Visby innerstad blev världsarv 1995. Det är en av världens främsta städer.

Men vem bryr sig idag. Egentligen?

Två fastigheter på Södertorg med flera byggnader är aktuella för rivning, exploatering och nybyggnad. Det borde inte vara möjligt, inte ens tanken.

Hur fungerar en nybliven fastighetsägare som ens kommer på en sådan tanke?

I ena fallet ansåg Byggnadsnämnden det var en bra idé, ärendet ligger nu efter anmälan hos UNESCO. I det andra fallet uppmanade stadsarkitekten i veckan som gick fastighetsägaren att söker rivningslov! Jag tar mig för pannan. Inser man på Regionen vad de här två ärendena innebär? Faktiskt kan Visby hamna på listan World Heritage in Danger och uteslutas bland arven.

Byggnaderna är i dåligt skick, de har förslummats, fått förfalla allt för att möjliggöra rivning och högre exploatering av fastigheterna. Idag står det ena med avriven puts på hörnen (undersökning av stommen?) och borttagna fönster och förspikade skivor i väntan på rivningslov.

Tänk om politiker och Visbybor! Vill ni verkligen ha en stad där kortsiktig ekonomisk vinning för enstaka fastighetsägare ska styra om Visby kan fortsätta att vara världsarv eller ej?

Jag besökte nyligen Arkitekturbiennalen i Venedig. De senaste åren har arkitekter över hela världen samlats där med teman kring hållbarhet. Ett av ledorden var:

Den som bygger ett hus bör planera det så att det att det ska kunna fungera för sju kommande generationer.

Något väl värt att hålla i minnet. Vi måste tänka på hållbarhet också i planeringen och bebyggelsen. Men hur resonerar vi i vårt land? Att ett hus ska ha en livslängd på en generation, kanske två?

Gotland har ett världsarv att bevara för kommande generationer. Det är hög tid att ta ansvar för det.

IMG_4811

 

h1

Satsa på konst och kultur istället för att skära

oktober 22, 2015

När Winston Churchill, som brittisk premiärminister under andra världskriget, uppmanandes att skära i kulturbudgeten för att finansiera krigskostnaderna svarade han Then what are we fighting for? (men vad ska vi då strida för?)

Region Gotland skär ned på kulturen. Janica Sörestedt, ordförande i kultur-och fritidsnämnden, säger att nedskärningarna är en följd av det allvarliga ekonomiska läget och ett försök att stoppa den skenande kostnadsutvecklingen. Besparingen på kulturen är 1 400 000 kronor, cirka en procent av nämndens budget.

Det är kanske inte så mycket. Nämnden har försökt vara rättvis, alla drabbas lika, länsinstitutionerna skärs lika mycket procentuellt, administrationen minskas, ett bibliotek försvinner konstskolans bidrag tas bort.

Men bör Region Gotland alls skära i kulturbudgeten?

Är det inte så att konst och kultur är det vi lever av, får näring av? Som håller oss friska, alerta och nyfikna och som stimulerar vår fantasi och uppfinningsförmåga? Som genererar ny kunskap genom olika typer av kreativa processer?

Rektorn för Handelshögskolan, Lars Strannegård, går ännu längre och uttrycker i en intervju att ”Konsten beskriver vår ekonomi. Det som finns i konstens värld är själva nyckeln för hur vår värld ska bli bättre och för hur vi ska lösa de globala frågorna.”

Konsten och kulturen är själva kärnan på ön, det som får oss att må bra och utvecklas. Den är också det allra viktigaste i Regionens marknadsföring av Gotland som besöksmål. Våra kulturhistoriska lämningar, Visby världsarv, Medeltidsveckan och alla andra kulturveckor. Om det inte vore för kulturen skulle knappast det finnas en besöksnäring värd namnet att tala om. Tillväxtargumenten skulle tyna bort. Få skulle vilja flytta hit.

Nej, skär inte i den lilla kulturbudgeten. Öka den istället med någon procent till fria kulturutövare och uppmana dem att skapa för att förbättra levnadsvillkoren på ön!

Och för att avslutningsvis än en gång citera Winston Churchill: Inget är omöjligt. Det omöjliga tar bara litet längre tid. Satsa, i stället för att strypa och Gotland kommer att blomstra. Också ekonomiskt.