Skolan är viktigaste kriteriet när man väljer att bo i glesbygd

Idag var invigning av skolträdgård och klätterställning på Öja Skola i Burgsvik. Landshövdingen klippte band och överlämnade en blåbärsbuske (_”Jag ville ge er något ätbart och nyttigt”, sa hon, ”samtidigt kan man ju se vem som har ätit av bären…”) Hela bygden var med liksom många politiker. Det är Hem och Skola som ligger bakom arrangemanget. Skolan är nedläggningshotad, där går ”bara” drygt 50 barn i årskurs 1-6 och det är tydligen för litet. Föräldrarna är mycket aktiva och har under hela året varit engagerat sig i olika sammanhang, kring skolmaten (numera lokalproducerad), reparationer i byggnaden. Och nu Skolträdgården och engagemang i kretslopp och ekologi.

Skolan är viktigast av allt i en glesbygd. Utan skola definitivt ingen inflyttning! Vem vill bussa sin 6-7-åring 10 mil om dan i skolbuss? Skolchefen Peter Molin menade att bank och affär var lika viktiga för en ort, men jag håller inte med. Handla kan man göra en gång i veckan, bankärenden sköts numera på nätet. Själv skulle jag inte välja att flytta ut på landet om jag hade små barn och det inte fanns någon skola i närheten. Barnen är framtiden, de får inte fara illa. När det blev allmän skolplikt på 1840-talet hade vi råd att ha skola i varje socken, nu tycks hela skolsystemet dras mot Visby. För Storsudret är det Havdhem som gäller och småttingarna i Sundre skulle alltså åka buss 45 minuter morgon och eftermiddag för att komma till skolan… Hoppas Hem och Skola lyckas påverka politikerna! Det blir väl i alla fall ingen nedläggning nu när det är valår.

Det är svala morgnar nu men varma sköna dagar. Havet är ljust med långa mörka stråk, som långsmala öar i det ljusa. Är det djupen som avtecknar sig?

 Skördetid! Massor av mullbär och mirabeller är plockade idag!

Det blir mycket mullbär i år!

Vi ansträngde oss särskilt mycket i trädgården igår. Idag kom eldprovet, en av dessa bussar till bredden fylld av trädgårdsälskare från en annan del av Sverige. 51 glada damer och herrar tillbringade tre timmar bland grönsaker, kryddor och blomstersängar. Och 25 köpte boken om Körsbärsgården. Alla uttryckte s´n förtjusning över Helgas Soupe Saint Germain (den ÄR god).  Som om inte detta vore nog så kom Gotlands Humanistiska Förbund (37 st. på eftermiddagen och fikade och njöt av Konsthall och trädgård, + 90 till. Än så länge är det litet säsong. Men de flesta här nere har ändå stängt nu. Så gör även vi vardagar under september. Men vi har öppet i helgerna och för grupper som till äventyrs kommer en vardag!

Sommaren går mot sitt slut, idag är kyligare i luften, men det var varmt och sol vid sju när jag intog min frukost på altanen. Barbro Lomakka kom förbi. Hon har öppnat en japansk butik i Visby! Jag måste ta mig dit snarast. Och hon köper ständigt av mina vita tunna vinkoppar från 1700-talet som är till försäljning i Livias Hus. Kanske att dricka saké ur?

Mullbären är röda men börjar mörkna. Det gäller att pricka in rätt dag för skörd innan fåglarna får känning av den söta saftiga smaken. Imorgon får vi besök av STF Gotland. Sen smyger september och flyttfåglarna på och jag själv tänker återvända till mitt skrivande.

Sommarhusen har stängts men det lyser hos vännen poeten

Gässen skränar och bildar V-formationer, jag plockar mirabeller och krikon och gör marmelad för vintern. Stormen har lagt sig, Stockholmsväninnan missade båten i morse men kom iväg nu ikväll. Det är lugnt på kafeet men vi hade i alla fall 84 besökare i Konsthallen. Fortfarande en del gotlänningar som ännu inte hunnit ned till Sundre, många av Holmhällars pensionats gäster, en och annan utländsk turist. Samtalen i Konsthallen blir längre, många sätter sig i soffan i Livias Hus och inleder samtal.

Jon och jag vandrade runt på alvret i kvällningen. Havet har en speciell mörktblå färg så här års. Gässen hörs och syns över allt. Nu i mörkret lyser det hos vännen poeten. Han har tydligen återvänt. I alla andra sommarhus är det mörkt och vinterstängt. Även jag börjar fundera på en Stockholmsresa. Kanske någon dag i nästa vecka?

I september är Körsbärsgården öppet lördag-söndag. Vi förlänger alla utställningarna september ut.

Snart är vi ensamma kvar…

Idag var bara 64 besökare i Konsthallen, dryga tiotalet av dem var Kyrkliga Syföreningen i grannsocknen tillsammans med prästen. Helga har nu bara ”Saxen” kvar bland personalen. Hon fyllde tjugofem här om dagen… Nanna for tillbaka till Skåne i måndags, Jon och jag gjorde en utflykt norrut och hälsade bland andra på  Channa Bankier, som efter många år med datorgrafik, återvänt till oljemåleriet. Väldigt spännande!

I två dagar har det blåst kraftigt, stormbyar då och då. Det är betydligt svalare och Sundre återgår till ett liv där traktorn är vanligare än bilen på vägen ned till Hoburgen. Men en och annan turist kommer fortfarande, mest sådana från våra grannländer. Inatt upptäckte vi några som tältat på vår parkering. Lustigt valt när Sundre är så oerhört vackert. Ja det är ju parkeringen också, men det är ju ändå en parkering.

..blott barbariet var en gång fosterländskt.. Vem är beredd att satsa 2,5 miljard på kulturen?

Det är lugnare på Körsbärsgården nu, idag ”bara” 150 idag, i Konsthallen. Gästerna i kafeet är ”stammgäster” som kommer för att se hur trädgården förändras över sommaren, för att fika en sista gång innan återfärden till vardagen i Stockholm. Men också gotlänningar som liksom vi själva har haft en full sommar i restauranger, gallerier, kaféer, som redan hunnit stänga och som nu passar på att resa runt. Gästerna har mer tid, tar det lugnt, sitter gärna i den långa soffan i ”Livias Hus” och läser böcker, diskuterar.

Barnbarnen var här igår och idag. Jon och jag hade sommarens första picknick på stranden ( det är sant, vi har inte ”hunnit” trots att vi bor så nära och faktiskt ser havet från tomten). Trädgården har aldrig varit vackrare! Nu med rudbeckia, gladiolus, dahlior, sammetsblomster och alla grönsaker. Tomaterna mognar, ett halvt kilo om dan, pumpor, zucchini, paprika och aubergine mognar och vi har börjat skörda fikonen. Och ett och annat höstlöv singlar ner, örnen kretar över gården om morgnarna. Hösten står för dörren.

Vi inleder ett samarbete med DBW, Vamlingbo prästgård och TV kring temat ”Kunskapsträdgårdarna”, där vi fokuserar på lärande och kunskap i trädgården. Kan bli riktigt spännande inför nästa säsong.

Carl Tham har för Arbetarrörelsens ”Tankesmedja” presenterat en  kulturpolitiskt rapport där han manar till att politikerna ska göra allvar av regeringsformens ord (grundlagen) som säger att målet för den offentliga makten är att skapa ett samhälle ”präglat av social, ekonomisk och kulturell välfärd”. Han menar att offentliga satsningar på konsten- och konstnärerna borde vara en självklar del. Slutklämmen är att socialdemokraterna i Sverige- efter norskt föredöme- , ja även andra europeiska länders, borde satsa på ett brett kulturlyft med en ökning av satsstödet på cirka 2,5 miljarder under den kommande mandatperioden. Det är en strålande skrivning och jag önskar verkligen att den kunde leda till att partierna tog tag i detta och hade budgivning om vem som vill mest på kulturområdet, som för pensionärerna. Risken är att ingen bryr sig, allra minst socialdemokraterna själva. Har någonsin kulturen varit lika lågt prioriterad i en valrörelse som i år?

Men. Han talar om sin utredning på ABF på måndag 23 aug . Förhoppningsvis är det någon rikstidning som tar upp frågorna. Jag drömmer om en debatt mellan riksdagspartierna kring kulturen med alla medier närvarande.

 Gärna här på Körsbärsgården…

(förra året hade vi ju Kulturutredningens huvudsekreterare här på ett mycket välbesökt seminarium)

Boys Toys

Jag växte upp med att se snabba bilar och maskiner som Boys Toys. I viss mån tycker jag att det  fortfarande är så även om det är mera uppluckrat. Även jag kan falla i trans när jag ser en vacker gul Morgan på parkeringen på Körsbärsgården. Jag känner ägaren till den aktuella Morgan-bilen, han och bilen bor i vanliga fall  i Saltsjöbaden. Nu har de rest till Gotland tillsammans med andra Morganbilar och korsat ön i kortege. Fast det är klart, jag ser formen på bilen mera som ett konstverk, ett konsthantverk. Ungefär som en målning, som den medeltida alabasterskulptuen föreställande Nådastolen eller den vackra kinesiska krukan från Kristi födelse i vårt Livias Hus. Men för att kunna förvärva en Morgan  får man lägga till en 0:a och dubbla eller femdubbla priset. Det tycker jag är tveksamt. Det finns Morgan- bilar som trampbilar för  barn och barnbarn också. Till det facila priset av 499:50 pund. Om man anser att det ska böjas i tid….  En annan skönhetsupplevelse  här  i Konsthallen idag var  Vanja Djanaieff i vackra sommarfärger. Eller poeten med rävröd katt efter en god middag i vänners lag .

Födelsedagskalasen på Norregården

12 augusti fyllde Jons moster Elsa år (hon var också hans gudmor liksom våra barns). Det var alltid kalas på Vetlanda Norregård och hon hann bli några och nittio år. Det var stora kalas, det dukades i salen, bibliotek, smårum och på verandan. Det var mitt i kräftsäsongen och vi fångade kräftor i Vrången och kokade dem i morföräldragården innan vi for in till festen. Körsbären var mogna och de fanns med bland efterrätterna. Det fanns några damer i Elsas generation (t o m några sm var äldre än hon) men också många som var barn till de ursprungliga väninnorna. Elsa hade även vinterkalas, när det stöptes ljus men dem upplevde jag inte. Det var fantastiska fester och väldigt, väldigt roligt. Hon njöt verkligen av att ordna kalas Elsa, att få andra att njuta och må bra.

Och hon finns kvar i våra hjärtan och jag tror hela släkten tänker på henne på hennes födelsedag.

Nu är Norregården BM och dagis. Vi reser då och då igenom Vetlanda och ser allén upp till det gula huset och minns. Henns åkrar och ängar är sedan länge införlivade med staden och hyser sjukhus, gymnasium, park, strövområden. För oss kommer de för alltid att vara Elsas domäner.

Sören Brunes ikväll i Konsthallen

Ikväll berättar Sören Brunes om sin utställning i Konsthallen kl 19. Kom och lyssna och se hans drömmar, fantasier, visioner om gotländskt (fritids)boende!

Dofter av äppelros, anis och lilja gör oss yra

Det är varmt och fuktigt, jorden är mättad och tar inte upp mer vatten. Dofter av äppelros, anis och lilja gör oss yra. Växterna behöver sol och torrt väder nu. Men det ser ut att bli rikligt med frukt och grönsakerna prunkar. Jag har räknat till 29 stora matpumpor av olika slag. De flesta är från frön från Venedig och Rom. Tomaterna är ännu gröna (har börjat skörda dem som är i kruka på terrassen), paprika och aubergine är på god väg. Barnbarnet kom ned med sin faster ikväll, bortrövad från medeltiden i Visby, iförd kolt och fin mössa. Nu får han bo här medan pappan försöker bli svensk mästare i armborst.

Socknens äldsta, nu 90 fyllda, kom på besök till Konsthallen. Jag blev så glad! Hon vågade sig inte ut i julas när vi hade glöggfest i byggnaden och på vernissagen var för mycket folk för henne. Nu kom hon med sin dotter och tillbringade eftermiddagen med konst, trädgård och kakor i kafeet. Roligt!

På torsdag bli ett extra program i Konsthallen: scenografen Sören Brunes berättar om sin utställning kl 19. Kom och delta. Det blir garanterat spännande och se- och hörvärt!

Diktaren och döden

Björner Torsson läste sina ännu opublicerade dikter i Livias Hus ikväll. De handlade om livet i dess sönderfall. Om den ödesdigra vardagen. Om att alla hjälpmedel som är ett hinder. Mycket handlar om melankoli och om döden; om att vara två i dialog. En förtätad kväll där vi  dryga fyrtio lyssnande satt förtrollade. Han är en fin uppläsare, Björner, en vacker röst som känner rytmen i dikterna.

Och många dröjde sig kvar när solen gick ned bakom heden, en och annan fann vi vandrande i skymningsmörkret i trädgården.