Körsbärsgården med internationella ambitioner (enligt DN)

Körsbärsgårdens Konsthall fortsätter sina poesi- och litteraturaftnar. Imorgon, torsdag 24 juli kl 19 är det Ingela Linds tur.
Lind är för oss på Storsudret en välkänd konst-och kulturkritiker som jobbat i radio, SVT och DN, skrivit böcker om konst och flera tusen kulturartiklar. Hon har sedan över trettio år sommarhus i Vamlingbo.
Hennes senaste bok Blod i salongerna handlar om drömmen om en ny värld och om en ny människa med avstamp i konstnärskolonin i Santa Fe i USA på 20-talet. En intressant kväll kommer det att bli. Välkomna! Försök kom tidigt, det kan bli fullt.
Konst- och Skulpturverkstan för barn fortsätter. Två dagar kvar, det finns enstaka platser kvar torsdag och fredag 14-16.
Bo Madestrand skriver om oss (och andra på Gotland) i dagens DN. En orättvis betraktelse över konstlivet på ön av en sommartrött frilansare med klichéer som ”det surdegstäta Hellvi” (det är galleristen Magnus Karlsson han då talar om) och det ”industrichicka sommarstugeområdet i Bungenäs (Sophie Allgård). Konstmuseet i Visby anser han blir alltmer provinsiellt.
Vi slapp väl hyfsat undan ” Man får applådera Körsbärsgårdens internationella ambitioner, den ständigt växande konsthallen har ett brett, vitalt program med plats för såväl konsthögskoleelever som samtida kändisar som Jockum Nordström.”
Det var ett tag sen vi ställde ut Jockum. Men vi är förstås glada över kommentarerna. Tycker dock att konsten blomstrar på ön. Tack Magnus Karlsson, Sophie Allgård och inte minst den nya inriktningen på Konstmuseet i Visby för det!

Nu har vi startat Konst-och Skulpturverkstad för barn på Körsbärsgården

Uppvärmning inför målarverkstan. vid Tage Andersens skulpturStor succé med vår nystartade Konst och Skulpturverkstad för barn här i Körsbärsgårdens Konsthall idag!
17 förväntansfulla barn i åldrarna 4-12 år har arbetat i Horios anda med vår pedagog Nanna Nore. Verkstan fortsätter veckan ut. Imorgon är temat Skulptur.
Imorgon dessutom vernissage med Lars Olof Loeld och James Aldridge kl 12.
VÄLKOMNA!

Måleri och Skulpturverkstad för barn på Körsbärsgården i nästa vecka

Måleriverkstad
Körsbärsgården Konsthall startar alltså en måleri- och skulpturverkstad för barn under nästa vecka 21-25 juli, två timmar om dagen 14-16. Tanken är att fortsätta i Sadaharu Horios anda och utforska olika tekniker, uttryck ochanvända oss av återanvända material. Nanna Nore ansvarar för den pedagogiska delen. Förhoppningsvis dyker någon/några av våra utställande konstnärer upp under veckan. På fredag gör vi en performance/utställning klockan 15 som alla (familj, vänner bekanta) är välkomna att närvara vid!
Tider 14-16 må-fre, paus efter första timmen; medtag en frukt!
Föranmälan krävs
Pris för veckan är 250:-, pris per dag 50:- i mån av plats
Två syskon, 400:- för veckan

Anmälan till:
Marita Jonsson 0706 212220 eller Nanna Nore 073 7156692

—

Landsbygdspolitik och medias ansvar

Om Landsbygdspolitik skriver Lennart Lindgren i dagens GT och efterlyser ett konkret initiativ från de politiska partierna för landsbygden.
Folk förblindas av stadens utbud och glömmer sina grundläggande behov, en livskraftig miljö, skriver han.
Ur ett Stockholmsperspektiv är givetvis hela Gotland landsbygd. Sommargotlänningarna åker direkt till sitt hus på landet. Miljön som ger energi inför jobbet om vintern. Sedan några år delar man gärna semestern med Toscana eller Provance. Ifall det blir dåligt väder. Gotland får dela med sig.
I juli månad är hela ön full av aktiviteter, internationella artister, de främsta Stockholmskrögarna. Arrangörerna hoppas givetvis på att deras satsning på artist är den rätta, att det ekonomiskt ska gå ihop. Annars får de packa ihop och lämna.
Region Gotland tar som alla andra semester och hoppas på att turistnäringen reglerar sig själv. Några klarar sig, andra inte.
Jag tror det behövs en mera solidarisk politik, ett engagemang från politiker och tjänstemän. Jag tror att vi gemensamt behöver stödja varandra, föra fram/marknadsföra Gotlands livskraftiga miljö, som Lindgren skriver. Vissa besökare nöjer sig med Visby och dess utbud. De flesta av dem som stannar länge/ som tillbringar större delen av semestern här söker sig till landsbygden. Försöker gå ned i varv, cyklar, promenerar, tar del av konst och kultur.
Det är inte alldeles lätt. Gotlands Tidningars och Gotlands Allehandas ägare heter numera Norrköpings tidningar. Ägarna är ointresserade av att journalisterna reser runt ön. ”Skriv gärna om Storsudret, men ring till dem för intervju”, reseersättning utgår inte. Själva resandetiden är också dyrbar, bättre då att fokusera på Visby och omgivningar.
Så är det också för våra stora dagstidningar i Stockholm. Landsbygden göre sig ej bevär. Men om det inte skrivs om landsbygden finns den inte. Och skriver GA och GT bara om Visby dör övriga Gotland. Ingen kommer till de evenemang som anordnas, ingen vet vad som sker, vad som tänks.
Landsbygdspolitik existerar inte.
Även om viljan finns i ett och annat politiskt parti måste viljan att omfatta hela Sverige finnas med i alla beslutsprocesser, planer, program. Och media har ett stort ansvar. Även där bör hela Sverige finnas med, för att värna om de grundläggande behoven, den livskraftiga miljön. Det fungerar inte när som på Gotland, de ekonomiska besluten tas i Norrköping, när nyheterna utanför Visby får stryka på foten för att journalisterna inte längre tillåts resa runt ön.

Seminarium på torsdag kl 19 Eva Lange ”Vindens betydelse”

På torsdag kl 19 fortsättter våra kvällssammankomster. Vindens betydelse
Eva Lange berättar om sin utställning. Det blir en kväll kring temat rörelse i skulpturen, kring musik, ljus. Välkomna!
Ett fantastiskt välkommet regn har nu i omgångar fått trädgården att ta fart! Jag var i slutet av förra veckan riktigt orolig, blommarna blommade över, vissnade, grönsakerna hade stannat upp. Men nu finns åter hopp om en praktfull skörd till hösten! Äppelkartan blåser dock av träden.
Jag har fått en liten trädgårdsmedhjälpare i barnbarnet Vilgot 2.5. Vi har fina morgonstunder när vi skördar zucchini, broccoli, sallad. Smultron, vinbär och en och annan jordgubbe. Allt vill han göra sylt till mamma på. Så det gör vi. Varje dag.
Jag klipper ned vissna blomställningar medan han går omkring och sjunger..
Jag tror alla, stora och små, blir glada av en trädgård.

Sommarfest

Sommarfest på Storsudret. Kalaset är ett ”vanligt” födelsedagskalas. Gästerna, ett hundratal, tar med mat, det blir ett överdådligt knytkalas. Allt börjar 11.30 och fortsätter under eftermiddagen. Borden och stolarna räcker på ett ungefär, men vi är duktiga på att byta bord; när någon går för att hämta mer mat finns en ny gäst som tar platsen. Hit kommer alla sommargotlänningarna och årsboende på södraste ön som på allvar jobbar inom det konstnärliga området: Film, teater, scenografi, litteratur, poesi, översättning, konst, form, arkitektur. Några är regissörer, andra skriver film-teatermanus. Här är konstrecensenter och journalister, skådespelare och dansare, en och annan akademiledamot kan tänkas dyka upp, liksom unga författare. Några professorer. Åldern varierar, här är några 80+, de flesta kring 40, antalet barn är stort. Många har världen som spelplats, Teatrar och operor i Europa, konstarenor i Kina eller Berlin. Här delas erfarenheter och ges uppslag. Fast det är egentligen inta alls det viktiga. Utan samvaron och det faktum att vi alla delar kärleken till konsten i olika former.
Konstens och kulturens hemvist. Ingenting kostar, alla bidrar. Alla trivs, utbyter tankar och ideer. Får nya uppslag. En enastående plats för möten.
Jag tror egentligen ingen inbjudan utgår, alla är välkomna, vet på ett ungefär när det är och kommer. Näringslivet saknas, liksom politikerna. Det gemensamma är kanske att ingen var på det stora kalaset i Visby dagen innan. Litet märkligt kanske, eftersom den festen ju egentligen ska främja allt det som sker alldeles spontant här.
Kalaset har funnits i många år. Hoppas det lever vidare länge, länge.

Eva Langes vernissage, Inger Västberg om smyckeskonst och om familjen Luckander

Till Eva Langes vernissage kom många. Det blev trångt bland de vita gipserna och alabasterskulpturerna. Rummet med hennes verk blev fantastiskt, men kanske svårt att uppleva med tvåhundra personer. Det är lugnare idag. Kom och se!
Ikväll talade Inger Västberg om Smycken som konstnärligt uttryck. Det handlade också om enkla material, sekunda, om återanvändning, inom smyckesvärlden. Hon gör ett enastående arbete kring detta. Svenska smycken är oerhört stort internationellt, men vi bryr oss inte (läs massmedia) i vårt land.
Stora och små lyssnare. Barnbarnet Vilgot fångades av Ingers make, Olle Wästbergs, I-pad…
En speciell händelse idag. En familj Luckander kom på besök. Barn och barnbarn till Eva Luckander som bodde här till -46 innan sedan Signe Enströms bröder Hilding och Helge köpte gården. De var osäkra om detta var förfädrens gård. Men det var det ju! Vi kopierade sidorna om familjen från sockenboken till dem. De var väldigt tagna av att vara här, anfadern Niklas Luckander född 1854 bodde på gården..

Eva Lange kommer till Körsbärsgården

Idag togs utställningen med Martin Ljunggren ned. 3000 personer såg den. Nu intar Eva Lange den stora lokalen med sina vita skulpturer i gips och i alabaster.
Skulptuerna kommer efter utställningen att få en permanent plats i en Konstkub här på Körsbärsgården. Tanken är att den ska minna om hennes ateljé på Maria Präsgårdsgata i Stockholm, den ateljé som Ragnar Östberg ritade åt bildhuggaren Christian Eriksson.
Vissa skulpturer huggs i sten. Hon reser då till Volterra och Carrara med sina gipsmodeller för att forma i marmor och alabaster.
Nu lämnar alltså några av skulpturerna ateljén för gott. En grupp har fått ett nytt hem på ett slott i Frankrike. Andra kommer att få sin hemvist hos oss.

Langes motivvärld finns i naturen, växtligheten stiliserad och koncentrerad i ren form, men här finns också motiv som ”man” och ”kvinna,” där det manliga kan bli kvinnligt och vice versa. Inspiration är förklassiskt och arkaiskt konst med trådar till den modernistiska skulpturen, framför allt till Brancusi.
Brancusi blev en gång en bildchock för henne. Det var den enkla formen, koncentrationen i avbildningen som hon såg och förstod. Hon upplevde ljuden, musiken i hans skulpturer och just detta kom sedan att bli hennes kanske största inspirationskälla, rytmen i formen, musiken.
Skulpturerna har växt i format, koncentrerats till form och uttryck. Tyngden och massan är skenbar, sten och luft tycks vara samma material. Stenen bär ljuset, är genomskinlig, ett koncentrat av luftburet ljus.
Sten bearbetad för evigheten.
Med gipsytan är det annorlunda. Materialet suger åt sig ljus och skapar ett gränsland mellan luften och gipset, en vibration och en ton. Linjen finns där men är immateriell. Materian är ljuset.
På tisdag kl 12 är vernissage. Besök oss då!

Lena Katarina Swanberg på vår litteraturafton ikväll

Ikväll, torsdag är det åter dags för litteratur! Lena Katarina Swanberg berättar om sin senaste bok En trädgård till tröst. Kl 19 startar vi.
Redan i morgon kväll är nästa evenemang. Den uppsaliensiska medeltida gruppen Scaramella kommer hit och gläder oss med sin musik. Scaramella (Scaramouche) har sitt namn från Commedia dell´Arte. Hos oss blir det profan musik från medeltid – 1500-tal. Även då kl 19.

En dag i Almedalen tog vi oss Jon och jag. Det var igår när konsten och kulturen stod på tapeten. Intressanta föredrag men kanske inte så mycket nytt. Utfrågningen av politikerna (med den utmärkte John Chrispinsson) var en besvikelse. Företrädare för alla de politiska partierna försökte säga hur de skulle vilja se museerna om tio år. Det var bara Vänsterpartiet Lars Ohly som hade en vision!
De andras allmänna påståenden var varandra förvillande lika. Utbytbara. Och rätt ointresserade tycktes de politikerna. Mina aningar besannades. Vi har f n inga kulturpolitiker.