Att bygga sönder ett världsarv. Den gyllene kalven Visby och jakten på pengar

 ”Tyck till om världsarvet”, uppmanade Region Gotland boende och fastighetsägare i Visby innanför murarna i våras. 557 följde uppmaningen som publicerades i dagarna.

Hela 98% anser att bevarandet är viktigt.  Att offentliga och privata aktörer agerar för kortsiktigt och att staden håller på att byggas sönder.

Man oroas över att staden inte bevaras tillräckligt väl, att det byggs för mycket, att boningshusen omvandlas till hotell och lägenhetshotell och att butikerna blir till restauranger. Visby gröps ur invändigt och blir kulisser för turismen.

Var tar den levande innerstaden vägen, de som bor, arbetar, nyttjar året om?

Staden ”överanvänds av turismen”, är något som återkommer, fastigheterna köps upp av ett fåtal aktörer som jagar pengar och har stora förväntningar på insatt kapital. Och byggnadsnämnden följer kapitalet, går emot sin egen kulturmiljöplan.

Det är hårda omdömen av de som intervjuats. Men kommer utredningen att få genomslag, kommer den att påverka ledamöterna i Byggnadsnämnden?

Media har de sista dagarna utförliga beskrivningar av vad som faktiskt för sker. I GA 9/11 presenteras innerstadens kanske störste fastighetsägare Roy Abd-El Ahad framför en av sina fastigheter vid Södertorg, som han vill riva för att bygga nytt. Regionen har hitintills krävt en oberoende statusbesiktning och hållfasthetsberäkning. Det struntar ägaren i, istället har han låtit riva interiören och ta ur fönster och dörrar. ”Jag vill ju riva” säger han. Problemet är att huset har (hade) stora kulturhistoriska värden. Byggnadsnämndens dilemma är nu huruvida man ska belöna ägaren och ge honom hans eftertraktade bygglov för att han brustit i underhåll, eller ska man våga vidta tvångsåtgärder?

När det gäller en annan av Abd-El Ahads fastigheter är redan rivningslov beviljat. Idag väntar den stora gropen vid Smitten backe, omgivet av medeltida farmannahus, 1700-talsbebyggelse och Sankta Karins ruin i fonden, på maximal förtätning i form av en flervånig restaurang i glas och betong.

”Tonläget hårdnar” står att läsa i GA 11/11. ”Allt ska maxas,  att utveckla fastigheter har blivit lika med att riva och bygga nytt”. De nya fastighetsägarna nöjer sig inte med det som är. De vill nyttja all mark, bygga gårdshus och fylla vindar med extra rum för lägenhetshotell. Och BN fortsätter att gå deras intressen.

Staden innanför muren behöver sina beskyddare, tycker man idag på ledarplats (GA). Visbyborna har faktiskt intresse av att politikerna håller emot rovdriften.

Vad blir kvar av Sveriges enda världsarvsstad? En turistkuliss av pittoreska fasader bland nybyggda hotell, restauranger och lägenhetshotell? Levande? För vem?